Publikationer spelar en central roll då ny och viktig medicinsk kunskap presenteras och sprids. Att kunna tillägna sig ny information och uppdatera gammal är en nödvändig förutsättning för att läkarna ska kunna upprätthålla och ständigt utveckla sin yrkesskicklighet. Därför måste publikationsverksamheten uppfylla de etiska kraven.

Medicinska publikationer och enskilda artiklar ska vara vetenskapligt vederhäftiga, objektiva och ärliga. Forskningsrön ska presenteras så att läsaren kan bedöma undersökningens upplägg, slutsatsernas riktighet och resultatens faktiska betydelse. Vid behov ska läsaren också ha möjlighet att i samma publikation framföra en motiverad avvikande mening om undersökningen och dess konklusioner.

En god vetenskaplig undersökning är objektiv och obunden av förhandsförväntningar och förhandsaspirationer. Forskningsartikelns sammandrag och diskussion får inte överdriva resultatens betydelse eller dra slutsatser som inte bygger på studiens faktiska resultat. I inhemska medicinska tidskrifter är de flesta artiklar översiktsartiklar. I dem är det viktigt att kunskapen presenteras på ett balanserat och täckande sätt utan påverkan av ekonomiska eller andra intressen.

Fallbeskrivningar är en undertyp av medicinska artiklar och patientexempel kan också presenteras i översikter. I dem måste patientens anonymitet säkras genom att stryka all information som gör det möjligt att identifiera patienten, medräknat information som inte är nödvändig för det medicinska innehållet och artikelns relevans. Om det finns ens en liten möjlighet till identifiering ska man begära tillstånd av patienten att använda hens bilder och uppgifter. I princip ska tillstånd alltid begäras för fallbeskrivningar.

För att garantera medicinska artiklars kvalitet använder publikationerna kollegial granskning (peer review) där obundna experter bedömer en artikel avsedd för publicering. En utomstående expert ska inte bedöma ett manuskript om hen inte upplever att hen är obunden eller neutral i relation till skribenten eller ämnet.

VANLIGA PROBLEM INOM PUBLICERINGSVERKSAMHETEN

Kopiering och publicering av minsta publicerbara enhet (salami publication), där resultaten av en enda studie splittras i små portioner för att kunna producera så många publikationer som möjligt, är vanliga problem inom medicinsk publiceringsverksamhet. Man får inte publicera ens egna texter som sådana någon annanstans om man överlåtit upphovsrätten till den tidigare publiceraren. Ganska vanliga är också konflikter beträffande vem som skrivit artiklarna.

Referenser till tidigare publicerade artiklar ska följa god publiceringssed. Citat kan utnyttjas som ett hjälpmedel för att motivera det egna vetenskapliga synsättet eller som föremål för vetenskaplig kritik. En tumregel är att andras texter citeras endast i den omfattning som krävs för att utveckla det egna resonemanget. En artikel som till stor del består av citat eller ensidiga lån från andra texter strider mot god publiceringssed. Citaten måste också klart skiljas från skribentens egen text. Citatets omfattning i relation till källtexten och till den egna texten som skrivs avgör om det är fråga om lån eller plagiat.

Att samtidigt erbjuda ett manuskript med samma eller i stort sett samma innehåll till olika tidskrifter är inte tillåtet i fråga om vetenskapliga publikationer. Dubbelpublikation avser publicering av samma resultat eller en artikel som är mycket lik en tidigare publicerad artikel minst två gånger i olika tidskrifter. Det är endast tillåtet i undantagsfall, till exempel om återutgivningen riktar sig till en annan läsarkrets än originalet. Tack vare detta kan resultaten från en nationellt betydelsefull studie som ursprungligen publicerats i en internationell tidskrift publiceras även i en inhemsk tidskrift. Detta kräver tillstånd från bägge tidskrifterna och vid återutgivning måste man tydligt ange var artikeln tidigare publicerats.

Ofta har medicinska artiklar fler än en författare. Författarna ska då komma överens om i vilken ordning deras namn nämns. Vem som helst som deltagit i forskningsarbetet och rapporteringen uppfyller dock inte kriterierna för medförfattare. De vanligaste accepterade kriterierna har fastställts av International Committee of Medical Journal Editors (ICMJE):

1. En författare ska delta med en betydande insats i initieringen och planeringen av forskningsprojektet, insamlingen och analysen av materialet och tolkningen av resultaten;
2. En författare ska delta i publikationens skrivprocess;
3. En författare ska godkänna den slutliga manuskriptversionen för publicering;
4. En författare ska åta sig ansvaret för artikeln som helhet och vara medveten om vilken författare som gjorde vilken del av studien.

Forskningsetiska delegationen har också publicerat rekommendation ”Att komma överens om upphovsmannaskapet till vetenskapliga publikationer”. Det är värt att komma överens om publiceringsförfarandet och upphovsmannaskapet redan i studiens planeringsskede.

Chefskap eller överordnad ställning i forskargruppen utan betydande arbetsinsatser är inte ett tillräckligt skäl för att nämnas som författare. Spökskrivare hör inte heller till etisk publikationsverksamhet. Detta innebär att man inte nämner en person som är inblandad som skribent, till exempel en professionell författare, något som forskningsfinansiärer ibland har erbjudit forskarna. Om sådan hjälp har mottagits men den professionella skribenten inte har deltagit i något annat än att skriva, bör detta uttryckas till exempel i tackavsnittet i slutet av artikeln.

En gästförfattare (guest author) är vanligtvis en berömd expert som ombeds ge sitt namn till författarlistan för ett manuskript skrivet av en spökskrivare för att säkrare få manuskriptet publicerat. Ibland kan författarskap användas för byteshandel med journalhandlingar, laboratorietjänster eller andra tjänster och gentjänster. Dessa förfaranden utgör också missbruk av upphovsmannaskapet.

REGISTRERING AV UNDERSÖKNINGAR

Det är viktigt att forskningsrönen publiceras även då de inte motsvarar förhoppningarna. Den internationella medicinska publikationsverksamheten har varit snedvriden i och med att alla undersökningar inte publiceras. Lättast får sådana undersökningar publicitet som visar att en ny behandling är bättre än jämförelsebehandlingen. Också finansiärerna har kunnat påverka hur lätt vissa forskningsrön publiceras. Undersökningar som visar att nya behandlingar inte ger bättre resultat än gamla har svårast att hitta en publiceringskanal. När vårdpraxis bygger på insamlad publicerad kunskap förvränger selektiviteten vårdrekommendationerna.

För att förhindra detta och öka transparensen kräver ICMJE att terapeutiska undersökningar ska registreras offentligt då de påbörjas. Flera medicinska tidskrifter kräver registrering för att ens ta emot studiemanuskriptet för utvärdering. De viktigaste registren är ISRCTN-registret (www.isrctn.com), som rekommenderas av WHO och ICMJE, samt ClinicalTrials.gov (www.clinicaltrials.gov) i Förenta staterna.

Det är också bra att komma ihåg att många människor som deltar i medicinska studier räknar med att deras deltagande gynnar sjuka människor och samhället. Om resultaten inte publiceras, bryter forskarna försökspersonernas förtroende, då de kan uppleva att de i onödan utsatts för potentiella skador av forskningsbehandlingarna.

ANMÄLNING AV BINDNINGAR

Publicerade artiklar påverkar ofta rådande behandlingspraxis och har således stor ekonomisk betydelse. För att ge läsarna en möjlighet att bedöma omständigheter som kunde påverka artikelns innehåll kräver de flesta medicinska tidskrifter att skribenterna uppger sina bindningar då de erbjuder ett manuskript. I denna tid då en stor del av den kliniska forskningen finansieras av industrin är det särskilt angeläget att öka all slags transparens.

Skribenterna förväntas uppge undersökningens finansiärer och även sina övriga ekonomiska kopplingar till aktörer som kan tänkas vara intresserade av ämnet som behandlas i artikeln. I osäkra fall uppmanas skribenterna att hellre uppge en bindning än låta bli. Bindningarna är inte alltid ekonomiska, utan kan också ha att göra med personliga relationer, akademisk konkurrens, ideal, kopplingar eller anställningsförhållanden bland forskarens familjemedlemmar.

LÄS MER
ALLEA. The European code of conduct for research integrity. ALLEA 2017. https://allea.org/code-of-conduct/
COPE. Journals’ Best Practices for ensuring consent for publishing medical case reports: guidance from COPE. https://publicationethics.org/node/30816 (utarbetad 12/2016)
EQUATOR Network. https://www.equator-network.org
ICMJE. Defining the role of authors and contributors. http://www.icmje.org/recommendations/browse/roles-and-responsibilities/defining-the-role-of-authors-and-contributors.html
ICMJE. Disclosure of financial and non-financial relationships and activities, and conflicts of interest. http://www.icmje.org/recommendations/browse/roles-and-responsibilities/author-responsibilities--conflicts-of-interest.html
ICMJE. Recommendations for the conduct, reporting, editing, and publication of scholarly work in medical journals. http://www.icmje.org/recommendations/ (uppdaterad 12/2019).
Louhiala P, Saloheimo P, Launis V. Kuka on kirjoittaja? Duodecim 2014;130:198–9.
Pasternack A. (toim.). Kliinisen tutkimuksen etiikka. Duodecim 2015:143–8.
Saloheimo P. Tutkimustulosten julkaisemisen etiikkaa. Kirjassa: Keränen T, Pasternack A, toim. Kliinisen tutkimuksen etiikka. Duodecim 2016.
Saloheimo P. Kenelle kunnia kuuluu? Finlands Läkartidning 2017;72:96.
Saloheimo P. Sidonnaisuudet, seuraava askel. Finlands Läkartidning 2017;72:2279.
Saloheimo P. Viritettyä viestintää. Finlands Läkartidning 2019;74:357.
Saloheimo P. Sitä saat mitä mittaat. Finlands Läkartidning 2020;75:1653.
Att komma överens om upphovsmannaskapet till vetenskapliga publikationer. Forskningsetiska delegationens rekommendation. Forskningsetiska delegationens publikationer 6/2019. https://www.tenk.fi/sites/tenk.fi/files/TENK_suositus_tekijyys.pdf