Läkarens arbete är krävande vad gäller kunskaper, skicklighet och hållning. Allt det ska läkarna lära sig i grundutbildningen. Det är dock inte tillräckligt, eftersom den medicinska vetenskapens ständiga utveckling kräver kontinuerlig kompetensutveckling och livslångt lärande. Att lära sig läkaryrket är en process där kollegial handledning spelar en mycket viktig roll. Likaså är det nödvändigt att patienter deltar i undervisningen, dock inte på bekostnad av vare sig god vård eller patientens rättigheter. För lärandet måste en sporrande och belönande miljö byggas. Kontinuerlig fortbildning för läkare är inte bara läkarnas egen utan också arbetsgivarens skyldighet.

Den medicinska forskningen bildar grundvalen för utveckling av patientvården. Forskning är etiskt ömtåligt i och med att den alltid förr eller senare förutsätter forskning på människor. Deltagande i forskning kan alltid vara förknippat med risker och måste därför bygga på frivilligt, informerat samtycke. Den etiska och juridiska regleringen av den kliniska forskningen är fördelad på ett flertal myndigheter. En forskare måste känna till den lagstiftning och de deklarationer och internationella avtal som styr forskningen. Centralt för tillämpningen av forskningsresultaten är att de publiceras på ett sätt som uppfyller stränga vetenskapliga kriterier. Etiskt högklassig vetenskap slösar inte med forskningsresurser, och dess forskningsresultat är tillförlitliga och publiceras och görs tillgängliga för alla.

Detta kapitel behandlar det medicinska lärandets och den medicinska undervisningens natur under de grundläggande studierna och fortbildningen. Etiska och juridiska synpunkter på klinisk forskning tas upp, liksom god medicinsk publiceringspraxis och de etiska kommittéernas verksamhet i Finland.