I fjärrmedicin tillhandahålls hälso- och sjukvårdstjänster med hjälp av avancerad teknik. Härmed baseras patientens undersökning, observation, behandling, diagnostik, beslutsfattande och rekommendationer på information och dokumentation som förmedlas via olika kommunikationssystem. Tjänsterna erbjuds till exempel via telefon, videosamtal via internet, säker e-postanslutning, chattanslutning, fjärrövervakning eller förmedlade bilder. Konsultationer mellan olika vårdproffs kan också genomföras med hjälp av fjärrmedicinens metoder.

Som verksamhetssätt är fjärrmedicinen inte ny. Diagnostiska beslut och behandlingsbeslut har fattats och kollegor har i årtionden rådfrågats med hjälp av bland annat telefon. Framstegen inom teknik och datanät har dock medfört en helt ny rad möjligheter till fjärrmedicin, och dess användning har ökat avsevärt inom hälso- och sjukvården. De nya möjligheterna har skapat nya etiska och rättsliga frågor. Förutom den teknik som används av yrkesverksamma har elektroniska hälso- och sjukvårdstjänster som riktar sig direkt till patienter utvecklats.

Till sina principer skiljer sig fjärrmedicin inte från resten av läkaryrket: god vårdpraxis, läkaretik och hälso- och sjukvårdslagstiftning måste följas. Utmaningarna i det praktiska arbetet kan dock skilja sig från traditionella mottagningsaktiviteter, till exempel när det gäller att upprätthålla dataskyddet.

Fjärrmedicin kan delas in i konsultverksamhet mellan yrkesverksamma och kommunikation mellan proffs och patient. Dessa är förknippade med betydande skillnader i ansvarsfrågor och handlingsbefogenheter. Dessutom innebär sociala medier nya utmaningar för läkarens arbete, liksom för gränsdragningen mellan yrkesroll och privatliv (se Läkaren, offentliga framträdanden och sociala medier).

KOMMUNIKATIONSTEKNOLOGIN MELLAN PATIENT OCH LÄKARE

Läkaryrket förutsätter att läkaren arbetar under eget namn, och målsättningen bör vara att också patienten agerar under eget namn. Anonyma frågespalter betraktas med andra ord inte som fjärrmedicin.

En läkare som tillhandahåller distanstjänster måste noggrant bedöma om tjänsten lämpar sig för distansanvändning. Dessutom måste tjänsternas lämplighet bedömas separat för varje patient. Distanstjänster kräver patientens samtycke. De har till exempel ansetts lämpliga för övervakning av kroniska sjukdomar. Vid behov ska patienten styras till den vanliga mottagningen. Enligt Valviras vägledning kan distanstjänster inte anses vara lämpliga, om en bedömning av vårdbehovet förutsätter fysisk undersökning av patienten eller för en sådan vårdsituation där en begränsning av patientens självbestämmanderätt kommer att bedömas och eventuellt begränsas som resultat av bedömningen.

Precis som på medicinens övriga delområden ansvarar läkaren och hens organisation för kvaliteten och patientsäkerheten hos de tjänster som tillhandahålls. För att förhindra att patientsäkerheten äventyras får läkaren inte använda medel för fjärrmedicin i sitt arbete utan att säkerställa tillräcklig kvalitet, arbetsvillkor och dataskydd för den utrustning och programvara som krävs för att tillhandahålla distanstjänster. Vid tolkning av bilder eller biosignaler bör man till exempel använda sin omdömesförmåga för att bedöma om den använda bildskärmen (såsom till exempel telefonens skärm) är tillräckligt högklassig för proffsverksamhet. Även i fråga om dataskydd är läkaren också i sista hand ansvarig för att säkerställa att utbytet av information mellan läkaren och patienten inte sprids till obehöriga.

Elektronisk kommunikation mellan patienten och läkaren är lika konfidentiell som all annan information som läkaren mottar i sitt yrke och läkaren ansvarar för att informationen hålls konfidentiell. För kommunikation mellan läkare och patient ska man använda system med tillräckligt stark kryptering och där parterna kan identifieras på ett tillförlitligt sätt. Den använda identifieringsmetoden ska kunna verifieras efteråt.

Skyddade meddelandetjänster har implementerats bland annat i patientportaler, genom vilka man kan skicka forskningsresultat och behandlingsriktlinjer till patienten elektroniskt och genom vilka patienter kan skicka till exempel information och mätresultat om sitt mående till hälso- och sjukvården.

Vårdenheter använder även vanligtvis oskyddad e-post för övrig kommunikation. Vid användning av dylik e-post kan man inte garantera meddelandets konfidentialitet, identifiera den andra parten tillförlitligt sätt eller garantera att meddelandet kommer fram oförändrat. Därför bör okrypterad e-post inte användas i kommunikation mellan patienten och läkaren, annat än i administrativa frågor (som att reservera en mottagningstid). Den kan också användas vid utfärdande av sådana allmänna anvisningar som inte kan användas för att härleda konfidentiell information om patienten.

När en patient erbjuds möjligheten till elektronisk kommunikation måste man se till att deras meddelanden läses av ett vårdproffs och att man reagerar ändamålsenligt på dessa. Komplex information, dåliga nyheter för patienten eller annan information vars mottagande kan göra att patienten behöver stöd, bör dock i första hand ges personligen. Läkaren ska alltid hänvisa patienten till mottagningen om det verkar nödvändigt på grundval av elektronisk kommunikation.

Om patienten och läkaren som behandlar hen är i olika stater föreligger specifika juridiska problem med fjärrmedicin som bör beaktas av läkaren. Den finska patientförsäkringen gäller endast i de fall där både patienten och läkaren fysiskt befinner sig i Finland. Om patienten eller yrkespersonen eller båda befinner sig utomlands och behandlingen genomförs på distans gäller patientskadelagen i princip inte. Om en vårdrelation skapats i Finland och patienten eller yrkespersonen av slumpmässiga skäl befinner sig tillfälligt utomlands och behandlingen ordnas på distans, kan lagen om patientskada undantagsvis tillämpas. För fjärrkonsultation mellan behandlingsplatser på finsk mark tillämpas också patientskadelagen. När diagnostiktjänster i anslutning till patientens behandling beställs från utlandet (till exempel analys av datortomografi eller laboratorieundersökningar) omfattas de av hälso- och sjukvård som tillhandahålls i Finland.

Läkare som använder medel för fjärrmedicin måste ha vederbörlig behörighet att utöva läkaryrket i den stat till vilken de tillhandahåller sina tjänster och ska vara kvalificerade inom den medicinska specialitet för vilken de tillhandahåller tjänster. Om fjärrmottagningsverksamheten är etablerad utomlands kan den inte vara berättigad till finsk patientförsäkring, oberoende av i vilket land patienten använder tjänsten.

KOMMUNIKATIONSTEKNOLOGI VID KONSULTATION LÄKARE EMELLAN

Fjärrmedicinens medel lämpar sig utmärkt för kommunikation och konsultation läkare emellan. Vid konsultation kvarstår ansvaret för patientens vård hos den behandlande läkaren. Läkaren måste journalföra behövliga uppgifter i patientjournalen. Den konsulterande läkaren ansvarar för att den information hen fått är tillräcklig och av god kvalitet. Till exempel bör datortomografibilder vara tillräckligt skarpa och den elektroniska remissen innehålla all relevant information om problemet som behandlas.

Till fjärrmedicin kan man också räkna när läkare kommunicerar med varandra om olika anonyma patientfall. En läkare som begär en konsultation av en kollega behöver till exempel inte nödvändigtvis uppge några personuppgifter till kollegan. Läkarförbundets mobila Kollega-tjänst är en dylik snabbkonsultationstjänst utan patientidentifiering eller överföring av vårdansvar. I fråga om sällsynta sjukdomar kan man ibland vända sig till utländska experter. Även i detta fall bör den behandlande läkaren bedöma när det är ändamålsenligt att ty sig till utländsk expertis. Ifall man behöver officiella utlåtanden eller motsvarande bör man se till att den läkare man konsulterar har rätt att utöva sitt yrke inom ifrågavarande verksamhet. Om begäran om konsultation innehåller personuppgifter ska villkoren i EU:s allmänna dataskyddsförordning uppfyllas (se Patientjournalen).

PRAKTISKA PROBLEM INOM FJÄRRMEDICINEN

Med hjälp av fjärrmedicinens medel kan man sträva efter att minska antalet mottagningsbesök och effektivera vårdverksamheten. Enligt Världsläkarförbundet bör fjärrmedicin dock inte användas uteslutande på grund av kostnadsbegränsning. Den ökade användning av fjärrmedicin har bromsats bland annat av det faktum att till exempel telefontider och elektroniska konsultationer har ansetts lättare och billigare att utföra än mottagningsbesök. I praktiken kan en väl genomförd elektronisk ”mottagning” vara mer krävande för läkaren och ta mer tid än ett vanligt besök. Att ge en skriftlig anvisning kan kräva större omsorg och övervägande än muntlig instruktion, då det i en mottagningssituation är lättare att se till att patienten och läkaren förstått varandra korrekt. Utnyttjandet av fjärrmedicin kräver också driftsäkra och användbara system.

Ur en enskild läkares perspektiv kan till exempel en arbetsgivares påtryckningar att öka distanstjänsterna strida mot läkarens autonomi och psykiska arbetssäkerhet. Läkaren har rätt och skyldighet att neka till distanstjänster om arbetet inte kan utföras på det sätt som krävs för patientens goda vård, patientsäkerhet och dataskydd.

En patient har inte rätt att hindra en yrkesutövare från att använda den elektroniska patientjournalen för att lagra patientdata och kan inte blockera informationsflödet inom samma organisation. Patienten har dock rätt att hemlighålla sina journaluppgifter från utbyte av information som överstiger organisatoriska gränser och bör inte pressas att agera på annat sätt. Å sin sida är det bra för en läkare att försäkra sig om att patienten förstår konsekvenserna av att hemlighålla information för sin egen behandling.

LÄS MER
Etälääketieteen suositus – Läkarförbundets rekommendation 15.4.2016. https://www.laakariliitto.fi/laakarin-tietopankki/kuinka-toimin-laakarina/etalaaketieteen-suositus/
Tjänster inom hälso- och sjukvården som ges på distans – Valvira. https://www.valvira.fi/web/sv/halso-och-sjukvard/privata_halso-_och_sjukvardtjanster/tjanster-inom-halso-och-sjukvarden-som-ges-pa-distans
Sosiaalinen media - Läkarförbundets rekommendation 13.12.2012. https://www.laakariliitto.fi/laakarin-tietopankki/kuinka-toimin-laakarina/sosiaalinen-media/
STM:n linjaus 28.10.2015 etäpalveluista. https://stm.fi/artikkeli/-/asset_publisher/uusi-linjaus-terveydenhuollon-etapalvelut-rinnastetaan-perinteisiin-vastaanottokaynteihin
Sähköinen viestinvaihto potilas-lääkärisuhteessa - Läkarförbundets rekommendation 20.11.2014. https://www.laakariliitto.fi/laakarin-tietopankki/kuinka-toimin-laakarina/sahkoinen-viestinvaihto-potilas-laakari-suhteessa/
WMA Statement on the ethics of telemedicine. https://www.wma.net/policies-post/wma-statement-on-the-ethics-of-telemedicine/