En tredjedel av Finlands vuxna och barn har någon form av tandläkarskräck, och en av tio lider av allvarlig rädsla. Rädslan är en av de vanligaste orsakerna till att man inte uppsöker vård.  Rädda patienter söker sig ofta till tandvård först då problemet blivit akut, annullerar mottagningstiderna i sista stund eller uteblir helt och hållet, och beter sig i behandlingssituationen besvärligt ur tandläkarens synvinkel. På grund av rädsla har patienten ofta svårt att ta emot och förstå information om behandlingsalternativ och nödvändig vård, till vilket lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) förpliktar tandläkaren. Också i Tandläkarförbundets etiska riktlinjer har man betonat att en rädd patient bör stödjas och hjälpas för att lindra rädsla och smärta.

Vid behandling av rädda patienter är det viktigt att identifiera etiska spänningar i behandlingssituationerna, mellan å ena sidan autonomi och utsättande och å andra sidan förmyndarskap och konsumerism. Behandlingen av en rädd patient kan bli på hälft på grund av icke annullerade besök eller besök som ställts in i sista minuten. Detta kan felaktigt motiveras av autonomi: patienten vill inte acceptera den behandling som erbjuds honom. Patientens rädsla kan dock ha begränsat förmågan att välja rationellt. Vi skulle till exempel inte acceptera att ett litet barns allvarliga hälsoproblem lämnas obehandlade på grund av barnets rädsla. Patientens förväntningar på behandlingen kan också avvika från tandläkarens uppfattning. En patient som lider av värk och rädsla vill ofta ha ett så snabbt behandlingsalternativ som möjligt, till exempel att tanden tas bort, även om det leder till ett sämre vårdresultat med tanke på den övergripande munhälsan. Patienten kan också ha en av marknadskrafterna skapad, orealistisk uppfattning om att behandling med modern teknik är helt smärtfri, eller att man på grund av sin rädsla har rätt att bli nedsövd under ingreppet.  I enlighet med de förenhetligade kriterierna för icke-brådskande vård är rädsla i sig inom den offentliga vården inte en tillräcklig orsak för att man ska få behandling under narkos.

Utsatt för ett dylikt korstryck är det viktigt att tandläkaren har en stark etisk grund att bygga på, och är tillräckligt känslig för att registrera hur ens egna attityder påverkar ens beslut.  En tandläkare bör vara medveten om grunderna för sina egna beslut.  Man kan till exempel känna sig frestad att motivera beslutet med lämpligt valda juridiska eller etiska argument, även om det verkliga motivet skulle vara en strävan att snabbt bli kvitt en besvärlig patient, snarare än omsorgen om patientens bästa på lång sikt.

Det viktigaste är att tandläkaren bemödar sig om att möta en rädd patient också i situationer där man skulle komma lättare undan genom att snabbt behandla enbart det akuta problemet.  När tandläkaren tar hänsyn till patientens rädsla kan han eller hon lugna patienten och hjälpa denna att se fördelarna med att upprätthålla sin munhälsa, och att inse behandlingsåtgärdernas goda verkningar på lång sikt.

LÄS MER
Liinavuori A, Tolvanen M, Pohjola V, Lahti S. Changes in dental fear among Finnish adults: a national survey. Community Dent Oral Epidemiol. 2016 Apr;44(2):128-34. doi: 10.1111/cdoe.12196.
Liinavuori A, Tolvanen M, Pohjola V, Lahti S. Longitudinal interrelationships between dental fear and dental attendance among adult Finns in 2000-2011. Community Dent Oral Epidemiol. 2019 Aug;47(4):309-315. doi: 10.1111/cdoe.12458.
Luoto A, Tolvanen M, Pohjola V, Rantavuori K, Karlsson L, Lahti S. A longitudinal study of changes and associations in dental fear in parent/adolescent dyads. Int J Paediatr Dent. 2017 Nov;27(6):506-513. doi: 10.1111/ipd.12289.
Pohjola V, Lahti S, Vehkalahti MM, Tolvanen M, Hausen H. Association between dental fear and dental attendance among adults in Finland. Acta Odontol Scand. 2007 Aug;65(4):224-30.