I vården av patienter med mentala problem, missbruksproblem eller minnessjukdom är de principiella och praktiska frågorna kring patientens självbestämmanderätt särskilt viktiga. Patientens förmåga till självbestämmande kan vara nedsatt, vilket understryker hens rätt att få hjälp eller vård. Minnessjukdomar och vissa psykiska störningar kan påverka patientens juridiska funktionsförmåga i sådan utsträckning att det finns ett behov av intressebevakning.

I extrema fall kan patienter med psykisk hälsa och missbruk vårdas mot deras uttryckliga vilja. I dessa fall är det viktigt att vara insatt i beslutsprocessen i anslutning till dylika fall, som är strängt definierad i lag. Det finns inga uttryckliga bestämmelser för behandling av patienter med minnessjukdom mot deras vilja. Dylika åtgärder kan endast tillgripas i absolut nödvändiga situationer.

I vården av personer med mentala störningar och missbruksproblem får också de psykologiska och samhälleliga dimensionerna inom medicinen en framskjuten ställning. Till exempel i psykoterapeutisk behandling framhäver växelverkan mellan läkare och patient betydelsen av att läkaren måste vara medveten om sin professionella roll och dess gränser. Läkaren måste ta hänsyn till de fördomar som finns i samhället ifråga om mentala störningar och missbruksproblem och till den stigmatisering som fördomarna ger upphov till samt sträva efter att motverka dessa genom en professionell attityd och evidensbaserad medicinsk kunskap.