Patienter med en främmande kulturbakgrund kan hämta med sig speciella drag i vårdrelationen som ställer läkaren inför överraskande frågor och även får hen att reflektera över sina egna kulturella särdrag, värden och förutfattade meningar. De yrkesetiska principerna förblir dock desamma. Läkarens uppgift är att skydda människoliv, att främja hälsa och minska lidande oberoende av patientens bakgrund. Mötet med främmande kulturer berikar läkarens arbete.

KULTURENS INFLYTANDE PÅ FÖRHÅLLANDET MELLAN PATIENT OCH LÄKARE

Det är lättare för en läkare att förstå en patient från en främmande kultur om hen känner till just den kulturens seder, människosyn och sjukdomsuppfattningar samt förstår sina egna kulturella särdrag. I samband med anamnesen är det klokt att sätta sig in i patientens attityder, värden, trosuppfattningar och sätt att fungera. Patientens sätt att beskriva sina symtom är lättare att förstå om det tolkas utgående från patientens utgångspunkter. Patientens egen uppfattning om sjukdomens orsaker kan avvika från den medicinska sjukdomsdefinitionen. Upplevda symtom förknippas med kulturella betydelsesystem. Patienten beskriver symtomen med de begrepp, förklaringar, sjukdomsmallar och socialmoraliska uppfattningar som hen har antagit. I kulturer i Fjärran Östern förekommer exempelvis uppfattningen att sjukdom uppstår på grund av obalans mellan religiöst eller filosofiskt definierade krafter. Åtgärder som återställer balansen anses därför vara det bästa sättet att kurera den insjuknade. Behandlingsformerna är såväl traditionella som ibland även metoder från västerländsk medicin.

Patienternas sjukdomsbeskrivningar och inställning till föreslagna behandlingssätt kan variera beroende på kulturell bakgrund. Att beakta särdragen i patientens världsåskådning betyder inte att läkaren borde acceptera behandlingsmetoder som avviker från god behandlingspraxis, utan enbart att läkaren respekterar patientens kulturella identitet. I allmänhet är den västerländska medicinen överallt uppskattad helt oberoende av traditionella synsätt. Det är bra att vara medveten om att den också har kulturella bindningar, särskilt inom psykiatrin.

Beroende på kulturtillhörighet har patienterna vant sig att kommunicera på olika sätt om sina symtom. Vissa saker framförs kanske mycket finkänsligt eller indirekt, eftersom det uppfattas som sårande att tala direkt om dem. Det är viktigt att inte ”tappa ansiktet”. Saker som anses skamliga talar man om indirekt eller inte alls på eget initiativ. Detta är en utmaning för diagnostiken. I vissa kulturer är det viktigt att starkt kommunicera om smärta och betona denna, medan vi hos oss kan uppskatta tyst lidande. Vid ordlös kommunikation förekommer också skillnader mellan olika kulturer. Att lära sig uppfatta och tolka sådana budskap hör till utmaningarna då man konfronteras med främmande kulturer. Patienten kan behöva uppmuntras att tala öppet om saker.

Utgångspunkten för vården är att åstadkomma en förtroendefull patient-läkarrelation. Detta kan ta tid. Ju öppnare läkaren förhåller sig till patienten, desto bättre lyckas samarbetet. Patientens kulturbakgrund, religion och andra traditioner påverkar hens benägenhet att acceptera olika medicinska ingrepp och rutiner och vem som deltar i behandlingsbeslutet. I vissa kulturer är familjens ställning sådan att familjens huvudman är den som i slutändan avgör om behandlingen genomförs, varvid läkaren måste kunna motivera till huvudmannen varför patienten behöver vård. I många kulturer har medlemskapet i samfundet stor betydelse, vilket syns i rollerna hos de anhöriga som deltar i omvårdnad av patienten.

Det är klokt att iaktta patienternas olikartade kulturbakgrund, men principerna för undersökning och behandling av dessa patienter är desamma som för finländska patienter. I Finland kan man inte delegera beslutsbefogenheter till en familjemedlem för behandling av en myndig patient. Som motivering räcker ofta att förklara hur man brukar gå till väga i vårt hälso- och sjukvårdssystem. För att skapa förtroende är det skäl att i förväg förklara vad man gör och varför. På så sätt har undersökningar och ingrepp patientens godkännande och är inte ett okänt hot mot patienten. Det är också bra att öppet diskutera till exempel besökspraxis, vad anhöriga kan delta i och vad personalen ombesörjer.

Ibland önskar patienten att den behandlande läkaren är av samma kön. Det är bra att i mån av möjlighet arbeta på detta sätt, men patienten kan inte förutsätta ett dylikt arrangemang. När frågan kommer upp är det skäl att berätta att alla finländska läkare behandlar både män och kvinnor.

Ibland kan det hända att läkaren ombeds vidta åtgärder som tillhör patientens kulturella värdegrund, men som saknar en medicinsk grund. För en patient som vant sig vid sin egen kulturs traditionella behandlingsformer kan det falla sig naturligt att använda olika behandlingsformer samtidigt, vilket läkaren ska beakta.

Patientens övertygelse och vilja ska respekteras. Läkaren bör försäkra sig om att patientens uttalade vilja om vården grundar sig på att patienten fått saklig medicinsk information om sitt tillstånd. En eventuell brist på läs- och skrivkunnighet eller grundläggande information ska iakttas. Kännedom om patientens kulturbakgrund gör det lättare för läkaren att förstå hur patienten på lämpligt sätt ska kunna behandlas enligt bästa medicinsk praxis och så att behandlingen också blir genomförd. Rasfaktorer påverkar behandlingen bland annat i form av skillnader i läkemedelsmetabolism. Vid upprättande av en behandlingsplan med patienten bör man se till att bägge parter har samma uppfattning om denna och att patienten har förstått instruktionerna. I patientens kulturella bakgrund kan man även hitta faktorer som stöder behandlingsprocessen. Dessa är värdefulla för att uppnå ett gott behandlingsresultat.

Romerna har till exempel varit en del av det finska samhället så länge att hälso- och sjukvården inte alltid tar hänsyn till särdragen i deras kultur, även om det vore nödvändigt. På initiativ av romernas ombudsman har en specialhandbok utarbetats för hälso- och sjukvårdpersonal. Personer med främmande kulturbakgrund inom vårdpersonalen är viktiga resurser då det gäller att agera förmedlare.

Religiös övertygelse kan i stor utsträckning avgöra patientens åsikter. Den kan påverka olika renhets- och moralnormer eller till exempel vilka tillsatsämnen patienten accepterar i läkemedel, eller vid vilken tidpunkt hen kan ta läkemedlet. För en läkare kan dessa faktorer vara främmande. Det finns litteratur om att ta hänsyn till religiös övertygelse och mångkulturalism i vårdprocessen och läkaren kan fråga patienten om saken. Man kan inte förvänta sig att människor med en viss religion alltid beter sig på samma sätt.

Kulturskillnader mellan patient och läkare kan uppstå också då läkaren själv har kommit till Finland från en annan kultur. Av en läkare finns dock skäl att förvänta sig en så stor förtrogenhet med det finska språket och den finska kulturen att hen förmår förstå sina patienter. Om läkaren inte förstår vad patienten säger bör hen be patienten upprepa sig och berätta mer utförligt om saken, så att läkaren säkert får rätt uppfattning. När det gäller den interkulturella förståelsen ligger ansvaret hos läkaren. Att anpassa sig till den finska kulturen tar sin tid såväl för läkare som för patienter.

VIKTEN AV TOLK

Vid vården av patienter som talar ett främmande språk är det ofta nödvändigt att använda tolk. Detta har både patienten och läkaren rätt till. Att en familjemedlem eller ett barn fungerar som tolk ska undvikas. Minderåriga barn och särskilt patientens chef får inte anlitas som tolk. Tolkens uppgift är att fungera som ett verktyg för både patient och läkare vid undersökning och behandling av patienten. Man måste ta hänsyn till att tolken normalt blir en tredje part och förmedlare i patient-läkarrelationen. Om en tolk inte är tolk till yrket måste hen upplysas om tystnadsplikten. Läkaren ska sträva efter att trygga patientens integritet trots att en tolk är närvarande. Tolkning per telefon är ett alternativ som effektivt skyddar patientens integritet.

Tolkens kön kan också vara av betydelse, beroende på patientens kulturbakgrund. I tolkningssituationen måste läkaren, precis som i andra konsultationsfall, skapa kontakt och tala med patienten, inte med tolken. Tolken förstår ofta kulturella särdrag och läkaren kan höra sig för med tolken för att undvika besvärliga situationer. Likväl ska diskussionen mellan läkare och tolk begränsas till enbart det nödvändigaste, vilket även är bra att tolka för patienten.

BETYDELSEN AV PATIENTENS UPPLEVELSE

Relationen mellan patienten och läkaren påverkas också av hurdana samhällsförhållanden personen från en främmande kultur kommer från. Många asylsökande som kommit till Finland har upplevt både psykiska och fysiska trauman. Många har flytt från krig eller terror. Andra har ett långt, till och med flerårigt flyktingskap bakom sig, eventuellt genom flera länder. De besväras ofta av osäkerhet om asylbeslutet och rädslan för att skickas tillbaka till ursprungslandet. Posttraumatiska stressyndrom och därtill hörande ångest och depression är vanliga bland asylsökande och flyktingar. Patienten kan ha utsatts för förföljelse eller tortyr av myndigheter och kan därför också känna misstro även mot vårdpersonal. Att hantera dessa trauman kräver en finkänslig och förtroendefull relation till patienten och specialåtgärder för att stödja hens psykiska hälsa. Framsteg i hanteringen av trauman är avgörande för allt välbefinnande. Medan denna process pågår är det skäl att omsorgsfullt förklara och motivera behandlingar (såsom skopier) för att förhindra att tidigare trauman aktiveras och orsakar nya problem.

LÄS MER
Castaneda A & al. Pakolaisten mielenterveyden tukeminen Suomessa: PALOMA-käsikirja. THL 2018. Helsingfors. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-343-100-3
Eettinen foorumi. ”Neitsyystutkimus” – nuoren tytön hengenpelastus vai intimiteetin loukkaus? Finlands Läkartidning 2007;(62);3090–91.
ETENE. Monikulttuurisuus Suomen terveydenhuollossa. ETENE-publikationer 11. Helsingfors 2004.
Kanervo S, Saarinen T. Kulttuurit keskuudessamme. Turun kulttuurikeskus. Åbo 2011.
Lukkarinen M. Omakielisten palvelujen turvaaminen sosiaali- ja terveydenhuollossa. Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2001:1. Helsingfors 2001.
Kulttuurien kohtaaminen. Duodecim-temanummer 2007;123 (4).
Pakaslahti A, Huttunen MO, (toim.). Kulttuurit ja lääketiede. Helsingfors: Duodecim 2010.
Paananen J. Yhteisymmärryksen rakentaminen monikulttuurisilla lääkärin vastaanotoilla. Diss. Åbo universitet. 2019. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-29-7557-0
Romani ja terveyspalvelut. Opas terveydenhuollon ammattilaisille. Utbildningsstyrelsen. Guider och handböcker 2012:6.
Sosiaalilääketieteellinen Aikakauslehti. Temanummer: Näkökulmia ulkomaalaistaustaisiin Suomessa Vol 54 Nro 3, 2017.
Psykiaterföreningen i Finland. Kulttuurinen haastattelu. American Psychiatric Association 2013. https://www.psy.fi/psykiatrisia_tyovalineita
THL. Paloma-utbildning. https://thl.fi/sv/web/invandring-och-kulturell-mangfald/stodmaterial/paloma-utbildning