Respekt för och skydd av livet hör till läkaretikens grundläggande värden, liksom respekt för människovärdet, undvikande av att skada och lindring av smärta.  Alla dessa nämns med varierande formuleringar i olika centrala handlingar inom läkaretiken, bland annat i läkareden, Läkarförbundets etiska direktiv och WMA:s Genèvedeklaration. Av läkarens skyldighet att respektera människovärdet och lindra smärta följer inte att läkaren skulle vara skyldig att hjälpa en människa att dö eller aktivt avsluta patientens liv.  Redan den hippokratiska eden i sin ursprungliga form drog en skiljelinje mellan läkarprofessionen och de aktörer vilkas syfte var att släcka liv med medicinska medel.

DEFINITIONER

Eutanasidiskussionen försvåras av att människor använder relaterade termer på väldigt olika sätt. Ursprungligen har eutanasi (eu thanatos, god död) betytt död utan lidande.

Numera betyder eutanasi att en läkare avsiktligt på frivillig begäran av en person som äger rättshandlingsförmåga tar livet av en patient genom att administrera läkemedel. Med läkarassisterat självmord avses en läkares avsiktliga handling att på frivillig begäran av en person som äger rättshandlingsförmåga hjälpa hen utföra självmord genom att ställa läkemedel till förfogande för personen som hen själv kan ta. Vid assisterat självmord ger den andra personen praktisk hjälp, men även där utförs den faktiska dödliga handlingen av patienten själv.

Begreppet ”passiv eutanasi” har använts för att hänvisa till att behandlingen upphör eller underlåter att tillhandahålla behandling när det inte längre finns hopp om tillfrisknande. Konceptet är kontroversiellt och bör inte användas. Att undvika onödiga och avsluta onyttiga behandlingar är självklarheter i läkarens arbete. Patienten har rätt att vägra behandling (med några få undantag) även om resultatet är döden. I eutanasi är målet med verksamheten och syftet med handlingen att patienten ska dö. Då onödiga och ineffektiva behandlingar avbryts är målet inte att patienten ska dö, utan att undvika de olägenheter och den förlängda dödsprocess som behandlingarna orsakar. Den tankemässiga skillnaden sammanfattas i begreppsparet orsaka respektive tillåta död. Om det senare kan man även använda begreppet ”naturlig död”.

I det praktiska arbetet råkar läkarna i situationer där de måste bedöma hur en behandlingsåtgärd påverkar patientens livslängd. Ett beslut om lindringsvård kan vara förknippat med att man avstår från behandlingar som bara syftar till att förlänga livet men inte till att förbättra patientens tillstånd eller hens prognos. En dylik livsförlängande behandling är till exempel vätsketillförsel när patienten inte längre har en känsla av törst, inte vill eller orkar dricka. Sådana beslut handlar inte om eutanasi. I palliativ vård kan ett läkemedel ha så kallad dubbel effekt, det vill säga både lindra smärta och förkorta livet. Rädsla för eventuella biverkningar får dock inte förhindra effektiv och adekvat smärtvård för en patient i terminalvård. Vid terapeutisk dosering av sådana läkemedel är det inte fråga om eutanasi, trots att patientens liv i viss mån kanske förkortas. Palliativ sedering (sänkning av patientens medvetandenivå med läkemedel i en situation där smärtorna inte kan lindras på annat sätt och utan syfte att förkorta livet) är enligt God medicinsk praxis en användbar behandlingsmetod i livets slutskede. (Se Vård i livets slutskede)

Dödshjälp (assisted death) är en problematisk term vars innehåll inte är entydigt. Den avser vanligtvis eutanasi och ofta även läkarassisterat självmord. Termen kan också förstås som givande av medicinsk vård i dödsprocessen, varvid det är fråga om palliativ (symtomatisk) vård snarare än vållande av död, det vill säga eutanasi. Det lämpligaste är att använda exakta termer.

LAGSTIFTNING OCH STÄLLNINGSTAGANDEN

I Finland ger lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) patienten rätt att vägra planerade eller redan påbörjade behandlingar. Lagen ger inte en patient rätt att kräva en viss vård eller undersökning. Patienten kan därför inte kräva att få eutanasi. Eutanasi hör till gärningar som enligt finsk strafflag kan bestraffas som dråp eller mord. I 15 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) beskrivs yrkesetiska skyldigheter. Läkarens uppgift är att upprätthålla och främja hälsan, förebygga sjukdomar samt bota sjuka och lindra deras plågor. Enligt de grundläggande principerna för läkaretiken ska läkaren göra gott och undvika skada.

I princip är assisterat självmord inte straffbart Finland, då det inte är specifikt kriminaliserat och självmord inte strider mot lagen. Det finns ingen rättspraxis för fall där en läkare har hjälpt en patient att begå självmord. Således finns det inget definitivt svar på frågan om vad som skulle följa om en läkare hjälpte en patient att begå självmord. Då hälso- och sjukvårdspersonal har en särskild skyldighet att skydda de patienter de behandlar kan det antas att handlingen skulle få rättsliga påföljder.

Världsläkarorganisationen (WMA) har i många ställningstaganden upprepat sitt starka engagemang för läkaretiska principer och respekt för människolivet. Därför motsätter sid WMA eutanasi och läkarassisterat självmord. Ingen läkare ska tvingas utföra dessa procedurer eller ge en remiss till dessa.

Rätten till liv är en mänsklig rättighet som skyddas av avtal om mänskliga rättigheter samt i Finlands grundlag. Eutanasi innebär en väsentlig förändring av samhällets grundläggande värderingar. Det ger samhället rätt att ta individens liv och skapar en skyldighet att göra detta på begäran av den berörda personen. Ett avtal som kränker en så central mänsklig rättighet har bedömts vara ogiltigt även om personen själv skulle ha tillåtit det. I dylika fall har självbestämmanderätten därför ansetts vara en sekundär rättighet.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (EIT) har i sitt beslut (Pretty v. United Kingdom, 2346/02) slagit fast att ”rätt till död” inte kan härledas från EU:s grundläggande rättigheter, vilket innebär att samhället inte har någon skyldighet att godkänna en individs önskan att få dö med hjälp av dödshjälp som utförs av samhället. På samma sätt har EIT konstaterat att samhället inte har någon skyldighet att bistå vid genomförandet av assisterat självmord (Haas v. Switzerland 31322/07).

Europarådets parlamentariska församling har fördömt eutanasins legitimitet och legitimiteten hos livstestamenten som tillåter eutanasi (Resolution 1859 (2012). Generalförsamlingens rekommendation 1418 (1999) förutsätter ett erkännande av att en dödssjuk patients önskan att dö aldrig orsakar en rättslig skyldighet för en annan person att uppfylla denna önskan och att önskan inte heller ger en rättslig motivering att vidta åtgärder som avsiktligt leder till döden.

I Finland förkastade riksdagen i maj 2018 ett medborgarinitiativ (KAA 2/2017) om att tillåta eutanasi. Samtidigt krävde riksdagen att statsrådet inrättar en expertgrupp med bred bas för att utreda god vård i livets slutskede, självbestämmanderätt och terminalvård samt regleringsbehov i fråga om eutanasi, samt att arbetsgruppen vid behov framför ett förslag om lagändring till riksdagen. Social- och hälsovårdsministeriet inrättade en expertarbetsgrupp, vars tidsgräns löper ut i juni 2021.

PRAXIS I ANDA LÄNDER

I början av år 2021 bestraffades inte dödshjälp och läkarassisterat självmord på vissa villkor i Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Kanada, Colombia eller delstaterna Victoria och Western Australia i Australien. Nya Zeelands lag om att legalisera läkarassisterat självmord och eutanasi, som antogs genom folkomröstning, avses träda i kraft i november 2021. Eutanasi har också debatterats i många andra länder, där legalisering inte har uppnåtts.   

Nederländernas lagstiftning förbjuder eutanasi och assisterat självmord, men lämnar under vissa omständigheter dessa ostraffade. I så fall förutsätts att patientens liv är ett outhärdligt lidande utan hopp om bot. Outhärdligt lidande definieras inte i lag. Det holländska läkarförbundet gav år 2011 anvisningar om hur detta ska tillämpas. I anvisningarna anser förbundet att lidandet kan bestå av en komplicerad helhet som ska innehålla åtminstone en medicinsk delfaktor. Psykosocialt och existentiellt lidande räknas som ett medicinskt fenomen, och samma gäller bland annat hörsel-, syn och rörelsesvårigheter, fall, permanent sängbundenhet, svaghet och utmattning. En ovillkorlig förutsättning för eutanasi är enligt lagen att patienten har rättshandlingsförmåga och frivilligt, upprepade gånger och klart har begärt det. I praxis utgår processen således från hur patienten själv upplever sitt lidande. Därtill ska läkaren konstatera att patientens prognos är hopplös samt begära en annan läkares åsikt. De olika motiv som används som grund har utvidgats i Nederländerna under lagstiftningens giltighetsperiod, bland annat på grund av att landets läkarförbund har utvidgat sina riktlinjer för användningen av eutanasi. Läkare i Nederländerna är inte skyldiga att utföra eutanasi eller läkarassisterat självmord och vårdgivare är inte heller skyldiga att hjälpa till med detta.

I Nederländerna leder ungefär hälften och i Belgien cirka två tredjedelar av patienternas begäran om eutanasi till att eutanasi genomförs. Antalet eutanasifall har ökat betydligt. I Belgien är dödshjälp också tillåten för barn, i Nederländerna är den nedre åldersgränsen tolv år.

År 2017 stod i Nederländernas läkarassisterade självmord för 3,8 % av det totala antalet rapporterade eutanasifall och läkarassisterade självmord. Assisterat självmord har inte ansetts minska antalet övriga självmord.

I Nederländerna och Belgien måste eutanasi i efterhand anmälas till en tillsynsmyndighet som bedömer genomförandets lagenlighet. Anmärkningsvärt är att ungefär en fjärdedel av eutanasifallen som utförs i Nederländerna lämnas orapporterade, varvid deras lagenlighet inte bedöms. I Belgien är motsvarande siffra ännu högre. Tillsyn i efterhand är problematisk för läkarens rättsskydd, då läkaren tvingas begå en primärt straffbar handling och i ovisshet måste vänta på om hen bestraffas eller inte. Denna praxis är ännu mer problematisk i fråga om patientens rättsskydd och patientsäkerhet.  Utan förhandstillsyn har patienten praktiskt taget inget rättsskydd i fråga om missbruk.

Läkarassisterat självmord, men inte eutanasi, har sedan början av år 2021 varit tillåtet i Schweiz, Tyskland, Italien och nio delstater i USA. Bland den mest kända praxisen för läkarassisterat självmord är lagstiftningen i delstaten Oregon i USA. Där är läkaren ansvarig för att göra en motsvarade bedömningsprocess som i länder där eutanasi är tillåten. Läkaren bör därtill konstatera att patientens sjukdom leder till döden inom ett halvt år. Praktiken har visat att denna bedömning är felbenägen. Patienten får ett recept för att förvärva ett dödligt läkemedel och använder det var och när hen finner det lämpligt. Enligt rapporterna förvärvar inte alla patienter läkemedlet eller använder det.

Assisterat självmord är förbjudet i Schweiz om dess motiv är själviska. Detta har tolkats som att assisterat självmord är tillåtet när själviska motiv inte kan påvisas. Det är möjligt att utföra assisterat självmord vid ideella privata kliniker med läkemedel som föreskrivs av en schweizisk läkare när villkoren som kliniken ställer uppfylls. Samhället har inte infört medicinska villkor för assisterat självmord, annat än i enskilda kantoner eller genom domstolsbeslut, och verksamheten övervakas inte reglerat.

VARFÖR FÅR EUTANASI OCH LÄKARASSISTERAT SJÄLVMORD STÖD?

I många länder får eutanasi ett betydande stöd i opinionsundersökningar, däribland Finland. Baserat på enkäter som genomförts i Finland förespråkar även en del av vårdpersonalen dödshjälp. I enkäterna har man dock inte alltid definierat vad som menas med eutanasi, eller använt termen dödshjälp utan att definiera denna. Därmed har folk svarat utifrån sin egen uppfattning, som kan ha avvikit från eutanasins faktiska innebörd.

I enkäterna har man konstaterat att det bakom stödet för eutanasi och läkarassisterat självmord finns rädsla för förlusten av livskontroll och funktionsförmåga i slutskedet, rädsla för smärta och lidande samt brist på kunskap om möjligheter till vård i slutet av livet samt en upplevelse av livets värdelöshet. Eutanasi har uppfattats som ett säkert och enkelt sätt att dö. Synpunkterna påverkas också av eventuella erfarenheter av en närståendes svåra dödsprocess.

Det är bra att skilja på patientens egen syn på sin livskvalitet och de anhörigas eller vårdpersonalens synpunkter. Åsikterna om livskvalitet kan vara tvärt motsatta, vilket har konstaterats i undersökningar med ALS-patienter som praktiskt taget saknar kommunikationsförmåga:  patienterna själva såg sitt liv som meningsfullt i en situation där andra inte längre gjorde det.

Dödsönskningar hänger till stor del ihop med patienternas personlighet, tidigare livsskeden och erfarenheter. En viktig orsak är också erfarenheten av att vara en börda för andra. Man kan fråga sig i vilken utsträckning omgivningens värderingar återspeglas i dessa förhoppningar. En god vård av patienten i livets slutskede och hens känsla av tillhörighet verkar vara faktorer som minskar önskan att dö. Vid terminalvårdsenheter har man upplevt att patientens rädsla i många fall skingras och att hen ger upp sin önskan om döden efter att ha fått komma till holistisk vård i livets slutskede, där man utgår från människan, iakttar fysiska och mentala behov och ger patienten det stöd hen längtar efter.

FÖR OCH EMOT

Förutom psykologiskt, ideologiskt och emotionellt motiverade argument har följande frågor varit centrala i debatten om eutanasi och läkarassisterat självmord:

• människans självbestämmanderätt om sin egen död
• smärtlindring, respekt för människovärdet och livet
• definition av kriterierna för eutanasi och läkarassisterat självmord samt det faktiska behovet av dessa
• övriga konsekvenser av legaliserad eutanasi

Självbestämmanderätten är en viktig rättighet vars styrka testas i debatten om eutanasi och läkarassisterat självmord. I stater som tillåter eutanasi är dess väsentliga förutsättning patientens rättsliga handlingsförmåga i beslutsfattandet. Man har också förordnat andra villkor kring allvarliga sjukdomar som leder till döden och kring orimligt lidande. Om självbestämmanderätten anses vara den avgörande principen är det inte motiverat att begränsa rätten till eutanasi med något annat än personens beslutskapacitet.

Men gränserna för självbestämmanderätten tar slut där den törnar emot andra människors rättigheter och skyldigheter. Döden är nämligen inte bara den döendes eget val eller sak, den berör hela individens omgivning och samhälle, är reglerad på många sätt och berör djupa kulturella värden. Rätten till eutanasi är alltid förknippad med en skyldighet för en utomstående –  i praktiken en läkare – att åsamka död. Eutanasi är alltså inte en autonom handling. Kan en persons frihet att bestämma om sin egen död anses vara en så stark rättighet att den ålägger andra skyldigheter att hjälpa till med detta?

Att tillåta eutanasi innebär en väsentlig förändring av läkararbetets karaktär och ett frångående från de principer om respekt och skydd av livet som hela professionen bygger på. Man har önskat överföra ansvaret för eutanasi till läkarna på grund av deras medicinska kunskaper. Det är inte en behandlingsåtgärd och därmed inte en del av hälso- och sjukvården. Det finns sätt att lindra lidandet i slutet av en patients liv som fungerar bra när de används korrekt och adekvat. Här är psykiskt stöd en viktig del av god vård i livets slutskede (se Vård i livets slutskede).

Till stöd för legaliseringen av eutanasi och läkarassisterat självmord presenteras svåra människoöden offentligt som gör både patientens och läkarens önskemål om eutanasi begripliga. Att upprätthålla ett människovärdigt liv i livets slutskede är en viktig rättighet som inte alltid har förverkligats i praktiken.

Legaliseringen av eutanasi motarbetas med argumentet att konsekvenserna kan bli oförutsägbara. Om samhället under vissa omständigheter accepterar att dess medlemmar dödas, finns det en risk för att detta utvecklas och expanderar. När man talar om godtagbarhet eller legalisering av eutanasi eller läkarassisterat självmord är det nödvändigt att fastställa exakta kriterier för att gå med på dessa handlingar, med vems värderingar man grundar dessa på och definitionen av tillräckligt lidande. Definitionen har en viktig inverkan på för hur stort antal människor man vill ge tillgång till eutanasi eller läkarassisterat självmord. Organisationer för funktionshindrade har oroat sig för att lidandet görs till ett mått på livets värde och på legitimitet till livet.

Inget av de länder som godkänt eutanasi eller läkarassisterat självmord har definierat vad som menas med ”outhärdligt lidande”, den centrala grunden för dödshjälp. Att uppleva lidande är mycket subjektivt, vilket gör det svårt att bedöma. Termen tillåter olika tolkningar och — i avsaknad av en allmänt accepterad definition — det så kallade lutande planets fenomen. Det är juridiskt problematiskt att det vore berättigat att döda en patient utan exakta lagstadgade kriterier för att begå handlingen.

Ett exempel på tolkningsproblem är kopplingen mellan önskningar om en snabbare död och patientens depression. Önskningarna kan också drivas av traumatiserande upplevelser, psykiska störningar eller somatiska sjukdomar som påverkar den psykiska hälsan. Att skilja dessa från det mentala lidande som presenteras som motivering för eutanasi och läkarassisterat självmord är varken entydigt eller ens alltid möjligt. Det är på många sätt problematiskt att verifiera patientens kompetens att fatta ett sådant beslut med den tillförlitlighet som krävs.

I samband med reformen av de grundläggande rättigheterna i Finland på 1990-talet har man konstaterat att begränsningen av de grundläggande rättigheterna — i detta sammanhang begränsningen av livets integritet – har exakta gränser och preciseras tillräckligt noggrant. En begränsning får endast tillåtas om målet inte kan uppnås genom mindre ingripande i grundläggande rättigheter. När man begränsar de grundläggande rättigheterna måste man säkerställa adekvata rättsskyddsarrangemang. Lagstiftaren har en skyldighet att trygga de grundläggande rättigheterna. Erfarenheterna från vissa länder visar att eutanasilagstiftningen verkar svår att genomföra på ett sådant sätt att den uppfyller dessa villkor och utan att missbruk skulle inträffa.

Läkarförbundet har genomfört flera enkäter om läkarnas syn på eutanasi och läkarassisterat självmord. På ett tjugotal år har attityderna blivit mer liberala, men bara en dryg fjärdedel kunde överväga att genomföra eutanasi. Inställningen påverkas av specialitet och arbetsbild: läkare som behandlar döende patienter ser mer negativt på eutanasi. I en undersökning år 2017 stödde 17 procent av läkare som ger terminalvård en lag som tillåter eutanasi, medan 15 procent stödde en lag som tillåter läkarassisterat självmord. Enligt en undersökning som genomfördes hösten 2020 var hälften av läkarna i arbetsför ålder för en legalisering av eutanasi och hälften mot legalisering. Stödet för eutanasi hade inte förändrats från föregående undersökning, som gjordes bland alla specialiteters läkare år 2013. Åsikterna om läkarassisterat självmord hade förändrats i en mer tillåtande riktning.

Hälso- och sjukvårdens verksamhet bygger på förtroendet att läkare respekterar livet. Eutanasin tillför yrkesbilden en uppgift som är främmande och oförenlig med grundläggande värderingar och kan urholka patienternas förtroende för läkaryrket samt för hälso- och sjukvården. Genomförandet av eutanasi har visat sig orsaka integritetsproblem och psykisk stress bland läkare, så det handlar också om arbetarskyddsaspekter.

LÄKARFÖRBUNDETS SYN

Finlands Läkarförbund motsätter sig en legalisering av eutanasi. Läkarförbundet motsätter sig också att läkarna som yrkeskår skulle förpliktas att utföra ingrepp vilkas primära syfte är att påskynda patientens död.

Många av ovanstående frågor och problem i eutanasidebatten är desamma när man talar om läkarassisterat självmord. Läkaren arbetar för samma ändamål i både dödshjälp och läkarassisterat självmord: målet är att åsamka patientens död. Den rättsliga skillnaden föds av huruvida patienten tar läkemedlet själv eller om läkaren ger en injektion eller intravenös medicinering. I bägge fallen spelar läkaren en nyckelroll i att utföra handlingen korrekt, vilket gör hen etiskt ansvarig för båda.

Eutanasidebatten berör många grundläggande frågor och värderingar kring att vara människa och läkare. Lagstiftning som tillåter eutanasi vore en principiellt betydande värdeförändring som skulle öppna oförutsedda utvecklingsförlopp. Läkarnas uppgift är att använda den moderna medicinens potential för att behandla lidande, och brister i vårdsystemet bör inte korrigeras genom eutanasi eller läkarassisterat självmord.

LÄS MER
Boer TA. Dialectics of lead: fifty years of Dutch euthanasia and its lessons. International Journal of Environmental Studies 2018; 75:239-250. https://www.pthu.nl/Over-PThU/Organisatie/Medewerkers/t.a.boer/downloads/2018-boer-taylor-dialectics-of-lead.pdf
BMA. End-of-life care and physician-assisted dying (7.11.2018). https://www.bma.org.uk/collective-voice/policy-and-research/ethics/end-of-life-care
Riksdagen. Tietopaketti eutanasia-kansalaisaloitteesta 4.5.2018. https://www.eduskunta.fi/FI/tiedotteet/Sivut/tietopaketti-eutanasia-kansalaisaloitteesta.aspx
Riksdagen. KAA 2/2017 vp, Eutanasia-aloite hyvän kuoleman puolesta. Valiokuntien asiantuntijalausunnot. https://www.eduskunta.fi/FI/vaski/KasittelytiedotValtiopaivaasia/Sivut/KAA_2+2017_asiantuntijalausunnot.aspx
Eutanasia? Kristillisen Lääkärilehden saattohoito- ja eutanasia-artikkeleita 2017. https://www.eduskunta.fi/FI/vaski/JulkaisuMetatieto/Documents/EDK-2018-AK-174872.pdf
ETENEn kannanotto eutanasiaan. 26.9.2017. http://etene.fi/documents/1429646/4360417/KANNANOTTO_eutanasia_26.9.2017f.pdf/a23dcc78-3788-4140-b363-3a7b99527ad8
Euroopan ihmisoikeussopimus. http://www.finlex.fi/fi/sopimukset/sopsteksti/1999/19990063
Horn M, Kleiven DJH, Magelssen M (Red.). Dødshjelp i Norden? Etikk, klinikk og politikk. Cappelen Damm Akademisk. Oslo 2020. DOI https://doi.org/10.23865/noasp.96
Hänninen J. Eutanasia. Hyvä kuolema. Duodecim. Helsingfors 2010.
Hänninen J (red.). Elämän loppu vai kuoleman alku. Hoitopäätökset kuoleman lähestyessä. Duodecim. Helsingfors 2006.
Hänninen J. Eutanasia. Duodecim 2011;127(8):793–9.
Hänninen J. Työnä kuolema. Duodecim. Helsingfors 2020.
KAA 2/2017 vp StV 15.02.2018 Suomen Lääkäriliitto ry Asiantuntijalausunto. https://www.eduskunta.fi/FI/vaski/JulkaisuMetatieto/Documents/EDK-2018-AK-170295.pdf
Leinonen P. Parempi kuolema. Finlands Läkartidning 2001;56:3801.
Louhiala P, Hänninen J. Eutanasia ja itsemääräämisoikeus. Duodecim 2006;122(17):2060–1.
Luthman M, Ekström A-B. Hotet mot värdigheten. En genomgång av konsekvenserna av läkarassisterat självmord, med särskild fokus på Oregonmodellen. Claphaminstitutet. Rapport 1:2017. http://www.claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2017/03/1-2017-Läkass-självmord-pdf.pdf
Materstvedt LJ, Clark D, Ellershaw J ym. Eutanasia ja lääkäriavusteinen itsemurha: EAPC:n eettisten kysymysten työryhmän näkemys. Finlands Läkartidning 2005;60:4028–31.
Onwuteaka-Philipsen B, Brinkman-Stoppelenburg A, Penning C ym. Trends in end-of-life practices before and after the enactment of the euthanasia law in the Netherlands from 1990 to 2010: A repeated cross-sectional survey. The Lancet 2012;(380):908–15.
Physician Assisted Dying. BMA. https://www.bma.org.uk/media/2353/bma-physician-assisted-dying-info-pack-april-2020.pdf
Pöyhiä R, Tasmuth T, Reinikainen P (red.). Lääkäri saattajana. Pohdintoja kärsimyksestä, kuolemasta ja eutanasiasta. Duodecim. Helsingfors 2014.
Rahko E, Lehto J. Eutanasia. Duodecim 2018;134(10):1002–10. https://www.duodecimlehti.fi/lehti/2018/10/duo14328?keyword=eutanasia
Saarto T & al (red.). Eutanasia ja avustettu itsemurha. Teoksessa: Palliatiivinen hoito, s. 615–625. Duodecim. Helsingfors 2015.
Finlands Läkarförbund. Tietoa eutanasiasta. https://www.laakariliitto.fi/laakariliitto/etiikka/tietoa-eutanasiasta/
Tholacov Y. End of Life Seminars. WMA Journal 2018;2:13-14. https://www.wma.net/wp-content/uploads/2018/09/WMJ_2_2018.pdf
Tompson A, Kuby S. The Legalization of Euthanasia and Assisted Suicide: An inevitable slippery slope. Vienna. ADF International, 2017. http://adfinternational.org/euthanasia-and-assisted-suicide
WMA Declaration on Euthanasia and Physician-Assisted Suicide 2019. https://www.wma.net/policies-post/declaration-on-euthanasia-and-physician-assisted-suicide/