Oavsett graviditetens längd omfattas ett nyfött barn av det skydd som anges både i lagstiftning och i etiska normer. Vilken ställning och vilka rättigheter ett pre-embryo, embryo eller foster har är dock inte lika klart. Möjligheten att skapa embryon utanför kroppen och utvecklingen av nya tekniker för embryo- och fosterdiagnostik har lett till nya situationer som är förenade med komplicerade etiska problem.

En läkare konfronteras i många praktiska situationer med frågor som gäller ofödda barns ställning, till exempel i samband med förlossningar, graviditeter, behandling av gravida kvinnor, aborter, assisterad befruktning, embryo-och fosterdiagnostik, behandling av foster samt forskning om embryon och foster. Med foster avses i den här artikeln resultatet av en befruktning fram till födelsen.

Det mänskliga livet kan anses börja vid det ögonblick då äggcellen befruktas. Alla befruktningar
resulterar dock inte i en människa. På frågan när ett foster blir en människa finns dock inget entydigt svar vare sig i biologiskt, filosofiskt, juridiskt, etiskt eller teologiskt hänseende. I praktiken är definitionen av denna gräns central för aborter och frågan om när samhället ska skydda fostret och anser det vara straffbart att döda eller skada det. Fostret är inuti sin mamma, men inte hennes kroppsdel. Detta skapar i vissa situationer intressekonflikter mellan modern och fostret. Situationen blir problematisk om man framhåller någonderas intressen till det yttersta.

Den katolska kyrkans ståndpunkt är att ett foster ska skyddas ända från befruktningsögonblicket. Att döma av rådande abortpraxis tolkar olika samhällen det i allmänhet inte så. Ett foster har inte getts fullvärdigt människovärde, utan värdet verkar tillta med fostrets ålder. Även läkaretiken har anpassat sig till samhällets syn. I den uråldriga Hippokratiska eden vägrar läkaren ge kvinnor fosterfördrivande medel, medan Genèvedeklarationens läkared förpliktar läkaren till “den yttersta respekt för mänskligt liv alltifrån konceptionen”, dock utan att definiera när människolivet börjar. Många samhällen har dock antagit lagar som tillåter abort och läkarna har anpassat sig till dessa. Gestationsåldern fram till vilken abort kan göras varierar i olika länders lagstiftning. Ur medicinskt perspektiv kan gränsen anses ligga senast vid den tidpunkt då fostret med vederbörlig vård kan hållas vid liv utanför livmodern.

För att trygga det ofödda barnets rättigheter på bästa möjliga sätt är det viktigt att vi tänker på rättigheterna redan långt innan befruktningen sker. Familjeplanering och förebyggande av oönskade graviditeter är att visa respekt för ett ofött barn. Även i det tidigaste fosterstadiet finns det möjlighet till mänskligt liv. Aborter ska inte vara en rutin eller en preventivmetod som är tillåten i lag.

Till följd av sin viktiga roll och möjlighet att påverka fosterutvecklingen i allt från familjeplanering till förlossning har läkaren en särskild skyldighet att främja ett ofött barns bästa. I Finlands Läkarförbunds ställningstagande om det ofödda barnets rättigheter framhävs fostrets rätt till liv, rätt att födas efterlängtad, rätt till en sund utveckling och rätt till en trygg födsel samt läkarens skyldighet att värna om dessa rättigheter. I FN:s deklaration om barnets rättigheter (1959) konstateras: ”Det [barnet] ska ha rätt att växa upp och utvecklas under hälsosamma förhållanden. För den skull ska både barnet och dess moder beredas särskilt skydd och särskild omvårdnad, vari innefattas ändamålsenlig vård före och efter födelsen”.

FOSTRETS ELLER MODERNS BÄSTA?

Under graviditeten kan intressekonflikter uppstå mellan fostret och modern. Att sörja för fostrets välmående och hälsa kan kännas onödigt eller som en begränsning av moderns liv. En medicin som är viktig för modern kan vara skadlig för fostret. Särskilda önskemål om förlossningen som avviker från det vanliga, som att föda hemma, kan riskera barnets hälsa. En läkare har särskild skyldighet att försvara fostrets rättigheter i dessa situationer.

På mödrarådgivningen kan en misstanke om moderns rusmedelsproblem väckas. Hur tidigt och hur aktivt ska man då ingripa? Man vet att ett snabbt ingripande i rusmedelsförbrukning och särskilt att minskad alkoholkonsumtion påtagligt kan förbättra hela livet för barnet som föds. Om graviditeten fortsätter måste hälsovården på alla sätt stödja drogfrihet, då särskilt alkohol påverkar fostrets utveckling under hela graviditeten. Universitetssjukhusen och många centralsjukhus har särskilda kliniker för missbrukande gravida kvinnor, där en gravid kvinna kan få särskilt stöd. En gravid kvinna kan även redan under graviditeten eller efter förlossningen hänvisas till ett mödrahem. Ett barn kan förhandsanmälas till barnskyddet under graviditeten, varvid barnskyddet kopplas in för att övervaka barnets välbefinnande redan före födseln.

Om fostret under graviditeten konstateras ha en allvarlig sjukdom, en strukturell avvikelse eller ett handikapp kan en abort kännas som det bästa alternativet för föräldrarna. (Se Förebyggande och avbrytande av graviditet). Abort är nästan alltid mycket plågsamt för föräldrarna och det är mycket viktigt att de får stöd i detta svåra livsskede. De måste ha tillgång till information såväl om alternativen för abort som om aktörer som ger stöd efter aborten, samt till information om stöd ifall de beslutar att låta graviditeten fortsätta.

JURIDISKA ASPEKTER

Trots att ett foster inte har samma juridiska rättigheter som ett nyfött barn, finns det dock en rad bestämmelser i lagstiftningen till stöd för fostrets bästa och som begränsar hanteringen av embryon och könsceller. För läkarna är bland annat lagen om avbrytande av havandeskap (239/1970) viktig. Lagen om assisterad befruktning (1237/2006) stadgar om assisterad befruktning, begränsar åtgärder som är avsedda att inverka på det ofödda barnets egenskaper och förbjuder vissa åtgärder, såsom kloning av människor.

Enligt 22 kap. i strafflagen (39/1889) och lagen om avbrytande av havandeskap är olaglig abort kriminaliserad. Strafflagens bestämmelse gäller inte kvinnor som vill ha abort utan endast individer som utan lagstadgat tillstånd eller annars obehörigen avbryter en annans havandeskap.

Enligt arbetarskyddslagen (738/2002) och arbetsavtalslagen (55/2001) ska arbetsgivaren beakta den fara som eventuellt orsakas en gravid kvinna eller hennes foster genom hennes arbete eller arbetsförhållanden och vid behov flytta henne till lämpliga uppgifter under graviditeten. Om detta inte är möjligt har den anställda enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) rätt till särskild moderskapspenning och särskild moderskapsledighet. Enligt ärvdabalken (40/1965) är det på vissa villkor möjligt att upprätta ett testamente till förmån för ett ofött barn.

Trots ovannämnda lagstadgade bestämmelser är fostrets ställning och rättigheter i förhållande till moderns rättigheter i många situationer oklara. Därför har förslag framförts om att fostren borde omfattas av lagstiftningen och konventionerna inom barnskyddet. Samhället borde allmänt taget ta tydligare ställning till frågor som gäller ofödda barns människovärde och rättigheter, eftersom det inte enbart handlar om medicinsk etik.

Då fostrets människovärde och rättigheter filosofiskt sett är svåra att definiera och juridiskt sett svaga framhävs läkarens etiska skyldighet att värna om det ofödda barnets rättigheter. Ett foster kan inte försvara sina rättigheter självt, men en läkare har genom sin profession och sina uppgifter många möjligheter till detta.

LÄS MER
Halmesmäki E, Kahila H m.fl. Raskaana olevan päihdeongelmaisen naisen hoito. Helsingin mallin kuvaus ja kokemukset 312 potilaan aineistosta.
Finlands Läkartidning 2007;62(11):1151–54.
Kahila H. Raskaana oleva päihteidenkäyttäjä. Läkarens databas/Lääkärin käsikirja [webbaserad; kräver användarkonto]. Kustannus Oy Duodecim. Uppdaterad 20.7.2018.
Raudaskoski T, Kahila T. Päihteenkäyttäjän raskaus. I boken Tapanainen J, Heikinheimo O, Mäkikallio K (red.). Naistentaudit ja synnytykset. Kustannus Oy Duodecim 2019, s. 517-524.
Finlands Läkarförbund. Syntymättömän oikeudet. (Godkända 19.11.2008, bestyrkta 18.2.2016)
https://www.laakariliitto.fi/laakarin-tietopankki/kuinka-toimin-laakarina/syntymaton/
Tammela O, Nuutila M. Onko sikiöllä oikeuksia? Duodecim 2008;124(4):356–7.
Tiitinen Aila. Raskaus ja päihteet. Lääkärikirja Duodecim 1.11.2019 https://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/tk.koti?p_artikkeli=dlk00966