Medikaliseringen framträder på många sätt i samhället. Den är lätt att upptäcka om det gäller någon helt ny medikaliserad fråga. Om språkbruket och inställningen redan har hunnit få medicinska drag är medikaliseringen svårare att upptäcka. I sådana fall känns det redan naturligt att behandla frågan som en medicinsk fråga.

Till medikaliseringens negativa fenomen inom hälso- och sjukvården hör överundersökning, överbehandling och överdiagnos. Överundersökning avser medicinska prover, kontroller eller screeningar som med rimlig sannolikhet inte kan förväntas ge en hälsofördel för patienten. Överdiagnos avser identifiering av en sjukdom eller risk som patienten inte skulle ha lidit någon skada av eller fått symtom av. Vid överbehandling behandlas patienten överdrivet eller onödigt. I det här fallet, behandling som patienten inte gynnar eller vars nackdelar uppväger fördelarna.

Andra fenomen i samband med medikalisering inkluderar förvandlingen av sjukdomsrisker till sjukdomar och att sjukdomskriterierna breddas, användning av dyra behandlingar som det sista strået mot allvarliga sjukdomar utan medicinska skäl, och en överbetoning av normala åldersrelaterade förändringar.

VAD BEROR MEDIKALISERINGEN PÅ?

En orsak till medikaliseringen är medicinens snabba utveckling. Det har blivit möjligt att medicinskt behandla företeelser som medicinen inte tidigare har kunnat påverka. Dessutom kan medicinska forskningsscenarier leda till överskattning av nya behandlingars verkningar i vardagen. Medikaliseringen förknippas ofta med osaklig marknadsföring och tomma löften. Trenden har gett det medicinska etablissemanget högre prestige och mer pengar, men även problem på grund av orealistiska förväntningar och ökade kostnader.

Medikaliseringen härstammar delvis från en rädsla för underdiagnos och underbehandling. Av rädsla för negativa följder överundersöks och överbehandlas patienterna. En läkare kan vara rädd för juridiska processer och klagomål från patienter, kritik från ledningen och sitt eget misslyckande. De sistnämnda är lär vara mer betydande i Finland, då rättsprocesser är sällsynta på grund av patientförsäkringar. Att tolerera osäkerhet är en viktig färdighet för läkare när det gäller att undvika överundersökning och överbehandling.

I Finlands nuvarande socialförsäkringssystem finns inslag som stöder medikalisering. I många förmåner är det väsentligt att definiera förmånsmottagaren som sjuk. Detta skapar ett behov av att ge patienten en viss diagnos, även om det inte vore väsentligt, nödvändigt eller medicinskt motiverat för att behandla patientens problem.

Det finns också en efterfrågan på medikalisering. Samtidigt som medicinen erbjudit nya möjligheter har också samhällets välstånd och den sekulariserade individualismen ökat och förstärkts, vilket skapar en växande efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster. Den ökande hälsojournalismen kan bidra till att forma medborgarnas tankevärld och uppmärksamma dem på frågor som ökar medikaliseringen. På läkarmottagningen kan detta synas i form av överdrivna förväntningar hos patienter, samt i att patienterna kräver onödiga undersökningar och behandlingar. I dylika situationer framhävs läkarens interaktionsförmåga och kompetens att besluta om lämpliga behandlingslinjer tillsammans med patienten.

I extremfall är förväntningarna på medicinens möjligheter dock orealistiska, varvid hälsan får en kvasireligiös ställning som synonym till ett gott liv. Folk söker medicinska lösningar på alla problem i livet. Hälso- och sjukvården ses inte bara som ett system för att bota sjukdomar utan också som en kanal för att hantera ”kollektiv ångest” eller samhällsproblem. Detta perspektiv förklarar även den så kallade paramedikaliseringen, ett fenomen som motsvarar medikalisering men riktar sig till icke-medicinska behandlingar och där folk okritiskt söker hjälp lika väl från homeopati eller mirakeldieter som från läkarmottagningen. Både medikaliseringen och paramedikaliseringen framhäver hälsans betydelse i samhället.

HUR FÖRHÅLLA SIG TILL MEDIKALISERINGEN?

Normalt uppfattas medikaliseringen som ett negativt fenomen. Den kan emellertid förstås bättre om den ses som ett värdeneutralt samhällsfenomen, som är varken gott eller ont i sig. I många fall har medikaliseringen haft positiva verkningar. Förlossningskomplikationerna har minskat, undersöknings- och behandlingsmetoderna har utvecklats, psykiatriska sjukdomar är inte längre lika stigmatiserande som förr och folkhälsan har förbättrats tack vare sundare kostvanor. Till medikaliseringens negativa konsekvenser hör däremot till exempel att hitta på sjukdomar i marknadsföringssyfte, människornas onödiga oro för sin hälsa, maximering av undersökningar och behandlingar samt användningen av medicinska termer vid lösning av samhällsproblem.

Det ligger starka ekonomiska intressen bakom medikaliseringen. Då det dessutom finns en stor efterfrågan på medikalisering bör vi i allmänhet försöka stävja fenomenet. Medikalisering kan öka vårdkostnaderna utan att ge hälsonytta. Dessa resurser blir inte tillgängliga för någon nyttigare verksamhet. Överbehandling bidrar därför också till underbehandling. Denna utmaning framhävs ytterligare i takt med att behoven inom hälso- och sjukvården växer snabbare än resurserna. Därtill utsätter medikaliseringen människor för vårdrisker och kan dessutom orsaka ångest och överförsiktigt beteende för att undvika risker. Patienternas förmåga att ansvara för sig själva och sköta sina besvär kan försvagas.

Medicinen får inte vilseleda enskilda människor eller samhället och läkarna kan inte ge tomma löften om medicinens möjligheter. Att utnyttja människor i nöd i marknadsföringssyfte är inte lämpligt. Läkarkåren har förbundit sig att följa den medicinska vetenskapens praxis (se Läkareden, Vetenskaplig evidens och vårdbeslut). Finlands Läkarförbunds anvisningar om marknadsföring, som gäller läkare och tandläkare, förutsätter att marknadsföringen är sanningsenlig, saklig, pålitlig och följer god sed samt inte skrämmer målgruppen med sjukdom eller allvarliga symtom. Opartisk vetenskaplig information om olika behandlingars effekt är, i kombination med läkarens yrkesskicklighet, det bästa sättet att skilja medikaliseringens positiva effekter från de negativa. Varje läkare bör i sitt arbete ta hänsyn till medikaliseringens utmaningar.

LÄS MER:
Lääkäreitä ja lääkärinpalveluja koskevat markkinointiohjeet. Finlands Läkarförbund 1999. www.laakariliitto.fi/etiikka
Lääketieteellinen aikakauskirja Duodecim 19/2003. Tema: medikalisaatio, ss 1855–905.