Konsumism kan beskrivas som konsumentorientering. Inom samhällsekonomin innebär detta att människornas konsumtionsbeteende får en central roll. Konsumenten hämtar pengar till samhället samtidigt som hens val styr utbudet så att man förutsätter att en tjänst eller förnödenhet antas bli högklassigare och förmånligare.

Inom hälso- och sjukvården innebär konsumismen en idéströmning enligt vilken människor som skaffar hälsovårdstjänster fungerar på samma sätt som då de köper vilken som helst tjänst eller nyttighet, det vill säga de försöker få den högklassigaste lämpliga tjänsten så billigt som möjligt.

Inom vården betonar konsumismen i praktiken medborgarens självbestämmanderätt, fria tillgång till information och valfrihet samt hälso- och sjukvårdens transparens. Därtill inskränker den de medicinska yrkesgruppernas auktoritetsställning. Dessa mål är värda allt understöd. Idéströmningen har påverkat hälso- och sjukvården i Finland och gett medborgarna fler möjligheter.

I långt förda konsumistiska strömningar ingår även risker: hälsomässig ojämlikhet och växande efterfrågan på metoder som saknar evidens men marknadsförs effektivt. Marknadsföring och reklam ökar hälsobehoven. Hälsa uppfattas som en råvara och konsumtionsvara.

KONSUMISMENS GODA SIDOR

Konsumismen understryker medborgarens ställning och valfrihet. Betecknande för strömningen är kritiken mot ordet ”patient”, som man har velat ersätta med ”klient” eller ”konsument”.

Konsumismen motiveras med att den

• förbättrar den enskilda människans självbestämmanderätt och valfrihet
• ökar hälso- och sjukvårdens transparens
• stärker patienternas ställning i vårdsystemet
• försvagar det medicinska etablissemangets auktoritetsposition
• ger bättre vårdresultat då patienterna är mer engagerade i sin vård
• höjer vårdtjänsternas kvalitet tack vare konkurrensutsättning
• minskar hälso- och sjukvårdskostnaderna

Strävan att förbättra medborgarnas ställning i hälso- och sjukvården är värd allt understöd, och det är ett mål också för vår lagstiftning. Konsumistiska mål är patientens rätt att välja sin egen vårdplats och behandlande läkare samt rätt att ta del av sina egna hälsouppgifter.

KONSUMISMENS RISKER

Konsumismens möjligheter att sänka vårdkostnaderna har ifrågasatts. Exempelvis i Förenta Staterna kan man förmoda att konsumismen höjt kostnaderna för marknadsföring, förvaltning och ansvarsförsäkring och ökat både defensiva medicinska åtgärder (undersökningar och behandlingar för att säkra läkarens rättsliga bakgrund) och användningen av medicinskt onödiga eller endast marginellt nyttiga tjänster.

Konsumismens eventuella etiska problem beror på i vilken form och hur långt det konsumistiska tänkandet sträcks. Både risker och möjligheter har till stor del att göra med att hälso- och sjukvården förvandlats till kommersiell vård (se Privat och offentlig vård).

• Långt driven konsumism förutsätter ett kommersiellt vårdsystem, vilket kan öka efterfrågan via marknadsföring och dylikt.
• Begreppen kund- och klientrelation fördunklas då samhället är den huvudsakliga betalaren. Valfrihet i kombination med en extern betalare bildar en moralisk risk för såväl producenten som medborgaren.
• Valfrihet kan göra det möjligt att manipulera systemet bland annat genom besök på flera vårdenheter utan hälsonytta.
• Konsumismen kan gynna starkt marknadsförda eller effektfullt uppslagna undersökningar och behandlingar på bekostnad av vetenskapligt bekräftad verkningsfullhet.
• Konsumismen kan diskriminera dels metoder av ringa kommersiellt värde, såsom hälsofrämjande eller billiga behandlingar, eller fattiga befolkningsgrupper.
• Ojämlikheten i vården kan öka, eftersom bara en del av befolkningen är kapabel att göra upplysta val. De friskaste och rikaste kan anlita mest tjänster.

VALFRIHETEN OCH DESS GRÄNSER

Det konsumistiska tänkesättet bygger på att kunden har rätt att rösta med plånboken. Då finns det en risk för att människor tror sig ha sådana rättigheter som inte kan finnas vare sig i hälso- och sjukvården eller annan offentligt finansierad verksamhet eller att de ställer krav som strider mot läkarens yrkesetik.

Inom hälso- och sjukvården bör man komma ihåg att mer inte nödvändigtvis är bättre. Med omfattande diagnostik orsakar man onödiga, dyra och till och med skadliga uppföljningsundersökningar och ingrepp. Medicinering och invasiva ingrepp har också sina risker och biverkningar.

Medborgarnas valfrihet och självbestämmanderätt är positiva fenomen. Finlands Läkarförbund har aktivt arbetat för att ge patienterna större rättigheter att delta i sin egen vård och dess planering. Patienten ska ha rätt att välja sin vårdplats och sin behandlande läkare och vid behov också få en annan läkares åsikt om sitt problem. Det finns fortfarande gott om plats att utvidga patienternas rättigheter i Finland, vilket väntas förbättra vårdens tillgänglighet och kvalitet.

En begränsning av konsumismen inom hälso- och sjukvården är etiskt motiverad då man vill värna om rättviseaspekterna och skydda patienten. Ingen patient kan ha rätt att kräva medicinskt omotiverad behandling, och sådan ska inte ges ens om patienten ensam betalar den. De flesta undersökningar och behandlingar är förknippade med risker (bland annat tilläggsundersökningar och farhågor på grund av falska positiva fynd), och de resurser de tilldelas tas alltid från någonting annat – inklusive den dyrbara läkartiden.

LÄS MER
Toiviainen h. 2007. Konsumerismi, potilaiden ja kuluttajien aktiivinen toiminta sekä erityisesti lääkäreiden kokemukset ja näkemykset potilaista kuluttajina. Doktorsavhandling. Helsingfors universitet. Medicinska fakulteten. Tutkimuksia 160. Stakes, Helsingfors.
Toiviainen h. Konsumismi, potilaan voimaantuminen ja lääkärin työn muuttuminen. Duodecim 2011;127(8):777–83.
Launis v. Onko lääketieteen eettinen ilmasto muuttunut? Duodecim 2012;218(19):1944–5.