Samhället utvecklas ständigt och hälsovårdssystemet med det. Befolkningens attityder, utbildnings- och kunskapsnivå, socioekonomiska situation och åldersstruktur förändras. Patientens autonomi, det vill säga rätt och vilja att själv delta i sin egen vård, får allt större betydelse. Medikaliseringen, konsumismen och individualismen förändrar förhållandet mellan läkare och patient.

Å sin sida ser vi också många interna förändringar både i den medicinska vetenskapen och i hälso- och sjukvården. Den tekniska utvecklingen och det växande utbudet av behandlingsmöjligheter kan öka kostnaderna, varvid behovet av prioritering och effektivering växer. Att utnyttja artificiell intelligens kan också minska kostnaderna. Hälso- och sjukvårdens organisationer växer och kravnivån stiger, vilket ställer växande krav på ledarskap och kvalitetssäkring.

Det här kapitlet behandlar förändringarna i samhället och medicinen och konsekvenserna av dessa förändringar för läkarnas arbete. Läkaretikens värdegrund förändras inte, men den praktiska tillämpningen av etiken ställs inför nya utmaningar. Samhällets, organisationernas och den enskilda individens intressen kan råka i konflikt med varandra, varvid läkarens kliniska autonomi sätts på prov. De ekonomiska argumentens betydelse växer efterhand som vårdmöjligheterna ökar snabbare än resurserna. Relationen mellan patient och läkare blir en allt jämlikare samarbetsrelation, och patienterna får allt mer information från andra källor än läkaren. Å andra sidan finns det en risk för att konsumismen och medikaliseringen växer så att den växande efterfrågan på tjänster inte längre förbättrar hälsan. Att främja rättvisa och jämlikhet kan vara allt mer svårförenligt med strävan att vårda den enskilda patienten på bästa möjliga sätt, trots att de medicinska redskap vi har till vårt förfogande idag är effektivare än någonsin.