SÄRDRAG I LÄKARARBETET

Läkare har ett betydande ansvar för andra människors liv och hälsa. En läkare måste vara duktig på att ställa diagnos, hen ska kunna göra ingrepp med stor skicklighet och vara både en empatisk botare och objektiv expert.

En god läkare vinner patientens, hens anhörigas och samhällets förtroende. Hen stärks av positiv patientrespons och kan ta emot kritisk respons. Inom arbetsgemenskapen måste läkaren kunna samordna sin ställning och sitt personliga patientansvar, vara kritisk men kollegial och värdesätta sina arbetskamraters och andra yrkesgruppers arbete.

Läkarens arbetsförmåga kräver tillräcklig fysisk och psykisk handlingskraft samt god yrkesskicklighet och sund professionell självkänsla. Läkare har en mycket hög tröskel för att bli sjuka och ta patientens roll. Detta avspeglas i läkarnas skiftande förhållande till sin egen arbetsförmåga. Läkaren har ofta svårt att se gränserna för sin egen prestationsförmåga, unna sig sjukledighet trots att hen är sjuk eller medge att hen behöver hjälp av en annan läkare.

CHEFENS, ARBETSKAMRATERNAS OCH KOLLEGANS SKYLDIGHETER

Om en läkare har problem med sin arbetsförmåga och inte själv reagerar på det är det andras skyldighet att ingripa. Tidig intervention innebär att arbetsgivaren på ett så tidigt stadium som möjligt ingriper då en läkares arbetsförmåga är hotad eller vid tidiga symtom på detta och tar upp frågan med den berörda läkaren och företagshälsovården. Då kan det fortfarande vara möjligt att återställa arbetsförmågan eller att vid behov anpassa arbetet efter läkarens återstående arbetsförmåga.

Läkarförbundet har en rekommendation om kriterier för en bra arbetsplats. I enlighet med dessa får läkaren arbetshandledning om hen vill, där man kan ta itu med de problem som uppstått, såsom med etiska konfliktsituationer. Genom arbetshandledning kan man stödja ork i arbetet och undvika uppkomsten av allvarligare problem med arbetsförmågan. Också yrkesinriktad rehabilitering kan bli aktuell. På grund av kostnaderna för arbetsoförmåga och patientsäkerheten ligger det både i individens, arbetsgivarens och samhällets intresse att med hjälp av olika medel ta itu med problemen.

Om arbetsförmågan har försämrats betydligt och bestående är dock invalidpension ett bättre alternativ än att förlänga en process som riskerar patientsäkerheten och kan förstöra läkarens rykte.

Läkarens chef bör som representant för arbetsgivaren aktivt ta förändringarna i läkarens arbete på tal. Enligt arbetsavtalslagen (55/2001) kan arbetsgivaren av grundad anledning kräva att en läkare ger en utredning om sin arbetsförmåga. I så fall är det arbetsgivaren som bekostar utredningen, som i praktiken vanligen inleds inom den egna företagshälsovården. Tillsynsverket Valvira är berättigat att av grundad anledning bestämma att en läkare ska genomgå en utredning av arbetsförmågan. Detta gäller även privata yrkesutövare.

Om en läkare observerar att en kollegas arbetsförmåga är nedsatt eller patientsäkerheten hotad på grund av missbruk, sjukdom eller annan orsak är läkaren enligt Läkarförbundets kollegialitetsregler skyldig att ingripa. Läkaren bör samtala med kollegan och erbjuda hjälp till exempel med att ordna vård. Om detta inte hjälper ska läkarens överordnade eller Läkarförbundet informeras och i allvarliga fall anmälas även till Valvira. Detta är etiskt motiverat redan med tanke på patientsäkerheten.

I praktiken kan det vara svårt att ingripa på grund av integritetsskyddet eller sociala omständigheter på arbetsplatsen. Att ta saken på tal kan skjutas upp också på grund av att den är känslig, varvid kollegans svårigheter inte kommer att vare sig noteras eller skötas. I värsta fall kommer problemen fram först då egenvårdsförsök, självdestruktivitet, rädsla och skam får den professionella självkänslan att kollapsa eller då relationen till patienterna och arbetskamraterna blir oprofessionell. Då man begrundar hur frågan ska tas upp är det klokt att tänka på hur man själv skulle vilja bli bemött i en liknande situation.

LÄKAREN SOM PATIENT

En läkare har svårt för att iklä sig patientens roll. Hen kan vara rädd för att förlora sin självbestämmanderätt eller för att hens hälsouppgifter läcker till utomstående. Läkarna utbildas att uthärda även svåra prövningar, och tröskeln för att be om hjälp av kolleger är därför ofta hög. Å sin sida måste man minnas att en läkare har samma rätt till undersökning och vård som alla andra.

Hälsovårdsorganisationerna bör ha fastslagna procedurer för läkarnas plötsliga sjukfrånvaro. I frågor som gäller arbetsförmågan är företagshälsovården en naturlig och fungerande organisation för samordnande av nödvändiga undersökningar och samarbete mellan specialiteter.

Att sköta tillfälliga besvär på egen hand eller genom kollegial konsultering kan anses som en acceptabel möjlighet som läkarens utbildning möjliggör (se Journalhandlingar). Läkaren bör dock förstå att vård på egen hand är förknippad med en allvarlig risk för att symtomorsakerna inte undersöks, och att hen kan bli utan adekvat vård. Undersökningar har visat att läkare skriver ut läkemedel åt sig själv också vid svåra sjukdomar. Detta är problematiskt på många sätt. Vid kroniska sjukdomar gör läkaren klokt i att anlita företagshälsovården eller andra hälso- och sjukvårdstjänster, där hen har möjlighet till en egen konfidentiell patient-läkarrelation. Detta gäller även användning av HCI-läkemedel.

Å sin sida beror de etiska problemen kring vården av en läkarpatient i stor utsträckning på att sådana patienter att hen kan ha svårt att bli neutralt betjänad på sin hemort. En läkare ska ha rätt att vara och bör också våga vara en ”vanlig patient” och byta yrkesrollen mot patientens roll med därtill hörande rättigheter och skyldigheter. Möjligheten att skapa en saklig vårdrelation kan ofta begränsas av bekantskap och att man är arbetskamrater. Läkaryrket bör beaktas i vårdrelationen, och då en läkare kommer till en kollegas mottagning som patient är det klokt att diskutera saken öppet, ifall en god vårdrelation inte kan skapas på annat sätt. Vårdrelationen bör vara strikt konfidentiell.

LÄKARNAS FÖRETAGSHÄLSOVÅRD

Läkare i tjänste- och arbetsförhållanden omfattas av arbetsgivarens lagstadgade förebyggande företagshälsovård. Läkaren kan i arbetet utsättas för särskilda påfrestningar – till exempel röntgenstrålning, radioaktiva isotoper, nattarbete eller våldshot – för vilka hen behöver lagstadgade hälsokontroller. Många arbetsgivare bekostar förutom de lagstadgade tjänsterna också behandling av sjukdom. Det lönar sig att informera läkarna om dessa tjänster redan i arbetshandledningen.

Självständiga yrkesutövare kan ingå avtal om företagshälsovårdstjänster med en producent av sådana tjänster. När en självständig yrkesutövare tvingas lämna sitt arbete på grund av sjukdom betalar Fpa efter en karensdag sjukdagpenning som bestäms enligt FöPL-försäkringen. Försäkringsbolagen erbjuder läkare som arbetar som företagare försäkringar för avbrott i mottagningsverksamheten. Läkare som i sin huvudsyssla arbetar som yrkesutövare ska komma ihåg att sköta sitt eget pensionsskydd (FöPL).

En viktig uppgift för företagshälsovården är att stödja arbetshälsan och arbetsförmågan. Läkarna anlitar dessa tjänster endast obetydligt. Att följa läkarnas arbetsförmåga och erbjuda dem preventiv hälsovård kräver aktivitet och specialexpertis av företagshälsovården. Också arbetsgivarna och läkarna som ansvarar för verksamheten förväntas vid behov ingripa tidigt då eventuella problem observeras. En gravid läkare kan ha ett behov av ändrade arbetsuppgifterna och kan vid behov ha rätt till specialmoderskapspenning.

I Läkarförbundets rekommendation om läkarnas företagshälsovård konstateras att producenten av företagshälsovårdstjänster administrativt och socialt bör stå utanför läkarens verksamhetsenhet så att man kan garantera professionell oavhängighet, en fungerande vårdrelation och ett tillförlitligt integritetsskydd inte bara vad datasystemen beträffar, utan i hela verksamheten. Konfidentialiteten måste vara ovillkorlig. En överordnad kan aldrig vara sina underordnades företagshälsovårdsläkare. I många fall är det med tanke på såväl läkarna som företagshälsovårdens personal klokt att utkontraktera läkarnas företagshälsovård.

LÄKARNAS MÖJLIGHETER TILL REHABILITERING

Då arbetsförmågan är hotad och krafterna tryter kan en läkare ha nytta av rehabilitering, även utan tidigare sjukledigheter. Problemen med att orka måste beskrivas verbalt för Fpa för att motivera rehabiliteringsbehovet. Fpa, arbetspensionsanstalterna, arbetsgivarna, Valvira och enskilda läkare har i flera års tid samarbetat för att utreda läkarnas arbetshälsa och möjligheter att få rehabilitering. Tillsammans med arbetsplatsernas personalförvaltning har man skapat särskilda ”konditionsveckor” för enskilda yrkesgrupper och arbetsplatser samt längre program som tar sikte på att förbättra arbetshälsan och som genomförs i flera etapper.

Kiila-kurserna är medicinsk rehabilitering och bekostas av Fpa. Deltagande kräver personlig ansökan och ett utlåtande av arbetsgivaren och företagshälsovården. Information om kurserna finns både på Läkarförbundets och på Fpa:s webbplats. Om en läkare uppenbart riskerar att förlora arbetsförmågan kan hen ha rätt till yrkesinriktad rehabilitering. För läkare stöds denna rehabilitering i allmänhet av pensionsförsäkraren (Keva eller privata pensionsförsäkringsbolag).

FÖRTROENDELÄKARNÄTET

Tröskeln till att söka vård för hälsoproblem har visat sig vara hög bland läkare. En normal patient-läkarrelation kan vara svår att bygga upp för bägge parter. För att göra det lättare att söka vård har Läkarförbundet grundat ett förtroendeläkarnät vars läkare fått utbildning i att möta läkarpatienter och hjälpa dem i frågor som gäller hälsa och arbetsförmåga. Mer information om förtroendeläkarnas arbete och kontaktuppgifter ges i Läkartidningen och på Läkarförbundets webbplats. I praktiken erbjuder förtroendeläkarnätet högst tre besök på en förtroendeläkares mottagning.
 
LÄS MER
Hammaslääkärien työhyvinvointi -seurantatutkimus. https://www.hammaslaakariliitto.fi/sites/default/files/mediafiles/jasensivusto/tyoelama_ja_edunvalvonta/hyvatyopaikkaopas_2012_verkkoon.pdf
Hyvä työpaikka -opas. https://www.hammaslaakariliitto.fi/sites/default/files/mediafiles/jasensivusto/tyoelama_ja_edunvalvonta/hyvatyopaikkaopas_2012_verkkoon.pdf
Suomen Lääkäriliitto: Hyvän työpaikan kriteerit. https://www.laakariliitto.fi/laakarin-tietopankki/tyohyvinvointi/hyva-tyopaikka/
Suomen Lääkäriliitto: Lääkärin työhyvinvointi -raportti. https://www.laakariliitto.fi/site/assets/files/4841/tyohyvinvointityoryhman_tiivistelma.pdf