Lagen och rättslig reglering är centrala medel för att styra samhällsutvecklingen. Behovet av rättslig reglering ökar kontinuerligt. Nya lagar, författningar och myndighetsanvisningar återspeglar samhällsutvecklingen och det därav följande behovet av reglering. Juridifiering handlar också om ett slags förtroende för lagens kraft när det gäller att lösa samhällsproblem, vilket gör att samhället försöker reglera verksamheten mer och mer noggrant. Noggrannare reglering avslöjar å sin sida dolda nya tolkningsproblem, som lagstiftaren inte nödvändigtvis ännu hade förutsett; vilket skapar ett behov av ännu noggrannare reglering.

I det moderna samhället definieras grundläggande strukturer och spelregler genom rättslig reglering, och enbart moraliska regler räcker inte alltid. Förutom av lagstiftningen styrs läkaren av etiska regler, som utgör en självreglering för yrkeskåren. Det finns en balansgång mellan när självreglering är tillräckligt och när samhället ingriper genom lagstiftning (se Etik och profession).

Förtroendet för lagens kraft är en rätt traditionell tankemodell i det västerländska samhället, men numera finns det många andra konkurrerande tankemodeller. Hälso- och sjukvårdens finansiering och strukturreformer är till exempel svåra att genomföra då det finns intressenter och ofta kontroversiella perspektiv som måste iakttas. Om folkets och patienternas förtroende för lagstiftaren vacklar eller rentav saknas har de inte nödvändigtvis förtroende för ny lagstiftning som utvecklas till förmån för patienten heller.

I många branscher går trenden mot en allt noggrannare reglering. Detta har delvis påverkats av reformen av de grundläggande rättigheterna i mitten av 1990-talet, som på lagnivå kräver en exakt och noggrant avgränsad reglering beträffande inkräktande på de mänskliga grundläggande rättigheterna. Lagstiftningen har gradvis ändrats och kompletterats för att uppfylla detta krav. Till faktorerna som påverkar juridifieringen av läkararbetet hör arbetets karaktär – inkräktande på människans integritet. Därför behövs exakta och detaljerade bestämmelser.

Juridifieringen av hälso- och sjukvården har bidragit till att branschens yrkespersoners ställning kontinuerligt utvärderas och till och med ifrågasätts. Medborgarna är aktiva och välinformerade om sina rättigheter, vilket har bidragit till ökade klagomål och besvär (se Tillsynen över läkarverksamheten). Läkarens kliniska autonomi och, å sin sida, hela läkarkårens eller professionens autonomi, möter patientens autonomi inför helt nya slags utmaningar.

Den ökade juridifieringen har orsakat en situation där läkaren är starkt bunden av lagstadgade och hela tiden tilltagande skyldigheter, men där hen samtidigt konfronterar även oklara och kontroversiella normer som man borde kunna tolka och lösa på rätt sätt. Samtidigt behöver hen kunna ta hänsyn till etiska perspektiv.

I sitt arbete är läkaren tvungen att ta hänsyn inte bara till de kliniska bestämmelserna kring vården och läkaretiken, utan även andra ärenden och parter utanför vårdhändelsen. Till exempel antas kontinuerligt nya bestämmelser som utvidgar anmälningsskyldigheten eller anmälningsrätten. Den etiska frågan är vems goda man främjar genom denna förordning. Anmälningsskyldigheter eller anmälningsrättigheter grundar sig vanligtvis på säkerhetsaspekter och när lagar stiftas tvingas lagstiftarens väga en individs intresse i förhållande till samhällets eller allmänhetens intresse. Läkaren måste i sin tur kunna skilja på när hen är skyldig eller har rätt till att bryta patientsekretessen. Dessutom kan hen behöva bedöma situationen mer allmänt, till exempel hur patientens körförmåga påverkar trafiksäkerheten eller hur patientens våldstendenser påverkar närstående eller utomstående parter (se Tystnadsplikten och undantag från den).

Läkaren måste inte bara kunna befintlig lagstiftning, utan även kunna utvärdera och i vissa situationer rentav tolka förordningarnas innebörd mer allmänt. Han kan behöva väga intressen mellan olika bestämmelser. Situationen kompliceras av behovet av att läkaren måste informera patienten tillräckligt och få hen att förstå både sitt eget intresse och hur åtgärden potentiellt påverkar andra parter. Utgångspunkten måste dock alltid vara patientens bästa och en konfidentiell patient-läkarrelation.

I läkarutbildningen är det av största vikt att uppmärksamma frågor kring juridifiering av läkararbetet och ge läkarna verktyg för att lösa dessa.

LÄS MER
Wrede S, Olakivi A, Fischer N, Sigfrids A. Autonomia ja ammatillisuus käytännön lääkärien näkökulmasta. https://www.laakariliitto.fi/site/assets/files/5119/sll_autonomia_raportti_30012017.pdf
WMA Declaration on the Relation of Law and Ethics (2008) 2019. https://www.wma.net/policies-post/wma-council-resolution-on-the-relation-of-law-and-ethics/
WMA Declaration of Seoul on Professional Autonomy and Clinical Independence (2008) 2018. https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-seoul-on-professional-autonomy-and-clinical-independence/