Hälsofrämjande och hälsorådgivning
Hälsofrämjandets mål är att ge människorna fler möjligheter och förutsättningar att sköta sin egen hälsa och hälsan inom närmiljön. Att främja och upprätthålla hälsan skapar välstånd och bidrar till att undvika det lidande som sjukdomar orsakar genom att förebygga dessa. Socialt är detta fördelaktigare än att behandla sjukdomar. Därför är det läkarens professionella skyldighet att lyfta patientens levnadsvanor till diskussion om de hotar patientens hälsa, att berätta om risker och att uppmuntra patienten att göra hälsomässigt positiva val.
Hälsofrämjandet bygger på samhällets och läkarprofessionens värden. Dess syfte är att ge människorna fler möjligheter och förutsättningar att sköta sin egen hälsa och hälsan inom närmiljön (Ottawa Charter 1986).
Hälsa och välbefinnande främjas på många olika sätt:
- genom olika praxis och politiska lösningar
- genom att skydda och utveckla livsmiljön
- genom att stödja gemenskapsstrukturer och samhällelig medverkan
- genom att öka människornas kunskaper och färdigheter
- genom att utveckla tjänsterna så att de främjar hälsan och förebygger sjukdomar.
Hälsa och välfärd är omfattande och värdeladdade begrepp som inte kan definieras enbart på naturvetenskapliga grunder. Var gränsen mellan individens frihet och ansvar dras bygger på samhällets värden. Befolkningens hälsa påverkas av mycket annat och många andra samhällssektorer än hälsovården. Hälsan definieras av individuella faktorer (ålder, arvsmassa, erfarenheter), sociala faktorer (inkomst, sociala sammanhang), strukturella faktorer (utbildning, arbetsförhållanden) och kulturella faktorer (samhället, attityder). Läkarna främjar hälsan på alla samhällsnivåer: hälsorådgivningen når den enskilda individen, medan forskningsrönen når de grupper som kan tillämpa dem och en etisk värdegrund som betonar jämlikhet och rättvisa når samhällets beslutsmaskineri.
HÄLSORÅDGIVNING
En läkare har endast begränsade möjligheter att påverka de val som en patient gör. Läkaren kan bara påverka patientens val i begränsad utsträckning. Ändå är det läkarens skyldighet att utgående från sina egna kunskaper råda sin patient och stödja patienten i valet av hälsofrämjande alternativ. Av läkaren förutsätter hälsorådgivningen inte bara yrkeskompetens utan även en förmåga till växelverkan, lyhördhet för att identifiera patientens behov och respekt för patientens självbestämmanderätt. Läkaren ska inte utöva påtryckning på patienten, tjata eller påtvinga information om patienten inte vill ta emot den.
Hälsorådgivningens skyldigheter på olika nivåer av verksamheten:
- Läkaren måste ta ställning till värdefrågor då hen dryftar vilket slags hälsorådgivning hens patient behöver och när den ska ges.
- På sin arbetsplats måste läkaren göra val till exempel när hen beslutar om resurserna för vård och preventiv vård.
- Med stöd av sin utbildning och sitt expertuppdrag spelar läkaren en betydande roll i det samhälleliga beslutsfattandet.
RÅDGIVNING OCH INDIVIDEN
Rådgivning berör ofta levnadsvanor som hotar patientens hälsa, såsom rökning, rusmedel, ohälsosam kost eller låg fysisk aktivitet. Det är läkarens professionella skyldighet att lyfta levnadsvanorna till diskussion, informera patienten om de risker de orsakar och tillsammans med patienten överväga möjligheterna att ändra levnadsvanorna. Ett av arbetssätten kan vara motiverande intervjuer. Rådgivningen ska genomföras så att patienten själv är i mittpunkten när det gäller att besluta om frågor som rör hens vardag och välbefinnande. Patientens egna åsikter måste ges utrymme, annars kan effekterna på hälsan förbli marginella. Det finns påtagliga skillnader i patienternas förmåga att ändra sina levnadsvanor, och den närmaste omgivningen kan också förhålla sig negativt till förändringarna. I detta fall kan tröskeln för att göra hälsofrämjande val bli överväldigande för patienten. Det är därför viktigt att information om den risk som livsstilen utgör kommuniceras tydligt och utan beskyllningar, såsom till exempel: ”det är nödvändigt att minska alkoholkonsumtionen för att minska sjukdomsrisken” eller ”om ni går ner i vikt och motionerar mer behöver era ledproblem inte försvåras”. Om patienten vill ändra sina levnadsvanor ska hen erbjudas stöd för detta. (Se Egenvård, livsstil och ansvar för munhälsa)
Hälsorådgivning är en utmaning i brådskande patientarbete. Läkaren bör förstå levnadsvanorna som en del av livets helhet och uppmuntra patienten att göra positiva val med tanke på hälsan. Syftet är att ge människorna fler möjligheter och förutsättningar att sköta sin egen och sina närmastes hälsa. Läkaren bör hålla i minnet att människan själv ansvarar för sina egna val, men att insjuknande inte på långa vägar alltid beror enbart på människans egna val.
PATIENTFALL
I skolhälsovårdens hälsokontroll luktar en flicka på åttonde klass tobak. I förhandsformuläret har hon svarat att hon inte röker och upprepar det då hon tillfrågas. Läkaren berättar ändå om tobakens faror för flickor i pubertetsåldern och ger en broschyr om rökning och tobaksberoende bland unga. Var hälsoinformationen motiverad?
En patient kommer till en allmänläkares mottagning på grund av sömnsvårigheter. Under samtalet går läkaren och patienten genom eventuella orsaker till detta: skiftesarbete, livssituation eller rusmedel. I Audit-testet för alkoholkonsumtion får patienten 15 poäng. BMI är omkring 35 och patienten röker. Läkaren frågar vad patienten själv anser om sina alkoholvanor, och patienten berättar att hen har försökt göra det lättare att somna med hjälp av alkohol, men med klen framgång. Läkaren berättar i korthet hur alkohol både kvalitativt och kvantitativt påverkar sömnen samt om nyttan av att dricka mindre. Borde läkaren också ta upp rökningen och övervikten?
RÅDGIVNING OCH SAMHÄLLET
Enligt grundlagen (731/1999) ska det allmänna främja befolkningens hälsa. I vidare bemärkelse har denna skyldighet ansetts syfta både på förebyggande åtgärder och på en allmän samhällsutveckling i mer hälsofrämjande riktning. Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) förpliktar kommunerna att ordna hälsorådgivning och att i sin strategiska planering ställa upp mål för främjandet av hälsa och välfärd, samt utse de instanser som ansvarar för den hälso- och välfärdsfrämjande verksamheten.
Hälsofrämjande på arbetsplatser fokuserar ofta på rättvisa, ansvarsfullhet och respekt.Lagen om företagshälsovård (1383/2001) erbjuder många möjligheter till hälsofrämjande. Företagshälsovårdens mål är att främja förebyggandet av sjukdomar och olycksfall i anslutning till eller som följd av arbetet, hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön samt arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga.
Samhället påverkar människornas beteende och livsmiljö genom lagstiftning och politiska beslut, med vars hjälp man kan förebygga skador och främja hälsosamma val. Syftet med olika kampanjer och informationsverksamhet är att påverka attityder, beteende och val. Till exempel kan man genom stadsplanering göra det lättare att röra sig utan bil. Genomalkohollagen kan man begränsa försäljningen och marknadsföringen av alkohol, medan man genom skattepolitiken kan påverka konsumtionen av ohälsosamma näringsämnen. Genom sina val beslutar samhället om hälsa ses som ett viktigare mål än fri tillgång till alkohol.
Bedömning av hälsokonsekvenser har blivit allt viktigare i det politiska beslutsfattandet, vilket förpliktar läkarna till aktivitet som experter. I hur stor utsträckning det är motiverat att begränsa och styra människornas liv i hälsofrämjandets namn är emellertid i sista hand en kultur-, värderings- och tidsbunden värdefråga. (Se Medikalisering, Konsumism)
LÄS MER
WHO. The Ottawa Charter for Health Promotion. https://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0004/129532/
Ottawa_Charter.pdf
https://thl.fi
https://www.kuntaliitto.fi/sosiaali-ja-terveysasiat/terveydenhuolto/terveyden-edistaminen
Terveyden edistämisen eettiset haasteet. ETENEs publikationer 19, 2008. https://etene.fi/
documents/1429646/1559070/ETENE-julkaisuja+19+Terveyden+edistämisen+eettiset+haasteet.pdf/8b7f4fb9-71ef4811-bc06-8d117222d049/ETENE-julkaisuja+19+Terveyden+edistämisen+eettiset+haasteet.pdf
