Omskärelse av pojkar av icke-medicinska skäl är ett relativt sällsynt ingrepp i Finland; cirka 400 ingrepp görs per år. Omskärelse av pojkar har en lång tradition i judendomen och islam, där omskärelse är starkt bunden till religionen. I judendomen är omskärelse en initiationsrit. I islam anses en man inte myndig om han inte är omskuren. Judiska pojkar omskärs när de är en vecka gamla och i den islamska världen vill man omskära pojkarna före puberteten. I vissa anglosaxiska länder har omskärelse fått en bred spridning även av kulturella skäl, då man tänker sig att omskärelse är nyttigt för hälsan och moralen. I Afrika används omskärelse också som en initiationsrit till vuxendomen. Trots omfattande studier finns inga bevis på hälsofördelar med omskärelse. I länder där HIV är vanligt har omskärelse i begränsad utsträckning konstaterats förhindra spridning av HIV. Men det finns andra effektivare sätt att göra detta, vilket gör att omskärelse inte kan rekommenderas i dessa länder.

Liksom alla invasiva ingrepp utsätter omskärelse patienten för komplikationer. År 2013 utarbetade Institutet för hälsa och välfärd på begäran av social- och hälsovårdsministeriet en omfattande litteraturöversikt över komplikationer av omskärelse för under sjuåriga pojkar. Av rapporten framgick att allvarliga skador är sällsynta särskilt i omskärelser hos små pojkar, men att omskärelse ibland kan resultera i allvarliga skador på penis och i värsta fall även amputation. I sällsynta fall har omskärelse lett till att pojkens död. Mild till måttlig skada förekommer och är vanligare när ingreppet utförs efter spädbarnsåldern (i lekåldern eller senare), när det görs osterilt eller av någon som saknar erfarenhet. Rapporten tog inte upp de långsiktiga negativa effekterna av icke-medicinsk omskärelse (effekter på sexualitet, psykologiska skadeverkningar).

OMSKÄRELSE AV POJKAR SOM RÄTTSLIG FRÅGA

Omskärelse av pojkar på icke-medicinska grunder måste granskas som en spänning mellan den fysiska integritet som garanteras i grundlagen (731/1999) och den religionsfrihet som garanteras i grundlagen och i religionsfrihetslagen (453/2003). När det gäller omskärelse av små pojkar måste man ta hänsyn till att det inte är fråga om religionsfrihet utifrån deras egen vilja, utan deras föräldrars frihet att utöva sin religion. Således blir frågan om omskärelse ett val mellan värden; vill man betona religionens traditionsbaserade praxis eller individens rätt till kroppslig integritet med grund i den medicinska etiken, de mänskliga rättigheterna och grundlagen? Eftersom man av en liten pojke inte kan få ett adekvat samtycke kränker omskärelsen såväl etiskt som juridiskt sett individens frihet och personliga integritet.

Omskärelse lyfter fram frågan om huruvida små pojkar har en likvärdig ställning, dels vad gäller kroppslig integritet, dels vad gäller religionsfrihet. Grundlagen tryggar att ingens kroppsliga integritet kan kränkas på religiösa grunder. Skyddet av den personliga integriteten är en grundläggande rättighet som hör nära samman med skyddet av privatlivet, som också är tryggat i grundlagen. Personlig integritet omfattar även rätten att bestämma över sig själv och sin kropp. Internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter som Finland har ratificerat förbjuder religiösa åtgärder som äventyrar hälsan.

Enligt rättspraxis har en omskärelse utförd av en läkare bedömts som misshandel enligt strafflagen (statsåklagare Päivi Hirveläs beslut 29.6.2004, dnr R 02/15). I beslutet jämställdes omskärelse av flickor och pojkar som en likvärdig kränkning av den kroppsliga integriteten, som ur juridisk synvinkel kan jämställas med sådan stympning som avses i förslaget till ändring av grundlagarnas stadganden om de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993). Beslutet motiverades med att skyddet för pojkarnas kroppsliga okränkbarhet enligt jämställdhetsprincipen inte kan vara svagare än flickornas. Inget åtal väcktes dock i fallet med hänvisning till skälighetsprincipen.
 
Högsta domstolen (HD 2008:93) har i ett motsvarande fall meddelat ett beslut enligt vilket en person som ordnat omskärelse av sin son inte gjorde sig skyldig till misshandel av sonen. Principiellt konstaterade högsta domstolen att omskärelse av andra än medicinska skäl eventuellt kan anses uppfylla kriterierna för misshandel. Beslutet motiverades dock med att ingreppet hade utförts på grundval av för pojkens del godtagbara religiösa skäl och att ingreppet i det här fallet ur helhetsperspektiv bedömdes ingripa endast i ringa mån i pojkens kroppsliga integritet.
 
Efter högsta domstolens prejudikat har Helsingfors tingsrätt 30.12.2011 dömt en man som omskurit två pojkar för misshandel. Mannen hade inte i Finland godkänd utbildning inom hälso- och sjukvården. Pojkarnas föräldrar ansågs skyldiga till anstiftelse till misshandel men dömdes inte till straff. I sin motivering konstaterade tingsrätten att högsta domstolens prejudikat år 2008 inte avsåg att tillåta omskärelse. Därtill trädde Europarådets konvention gällande skydd av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet med avseende på tillämpningen av biologi och medicin i kraft 1.3.2010. Enligt konventionen får ett hälsorelaterat ingrepp utföras på en person som saknar samtyckesförmåga endast om ingreppet är till direkt nytta för personen. Med hänvisning till detta påpekade tingsrätten att personen själv måste få fatta beslut om sin omskärelse. Målet gick vidare till Högsta domstolen, som år 2016, liksom hovrätten, frikände alla från anklagelserna. Men enligt Högsta domstolen "uppfyller omskärelse av en pojke av icke-medicinska skäl i sig kännetecknen för ett misshandelsbrott, men är inte straffbart i en situation där det kan anses ligga i barnets bästa intresse".

År 2015 utfärdade social- och hälsovårdsministeriet en anvisning om icke-medicinsk omskärelse av pojkar. Enligt ministeriet är icke-medicinsk omskärelse ett ingrepp som inkräktar på pojkens integritet. I anvisningen konstaterar man att inget internationellt avtal entydigt förbjuder icke-medicinsk omskärelse av pojkar. Enligt anvisningen ingår inte åtgärden i den offentliga sjukvården. Ingreppet kan endast utföras under sterila och under i övrigt lämpliga omständigheter, endast av en läkare, förutsatt att bägge föräldrarna gett sitt informerade skriftliga samtycke. Ingreppet kan inte göras om en av vårdnadshavarna motsätter sig. Pojken ska höras och i enlighet med hans ålder och utvecklingsnivå ges tillräcklig information om omskärelse och dess effekter. Omskärelse får inte göras om pojken motsätter sig ingreppet om han på basis av sin ålder och utvecklingsnivå kan förstå innebörden av omskärelse.

I anvisningen konstaterar ministeriet att Finland strävar efter att minska pojkars icke-medicinska omskärelse genom att fortsätta dialogen med religiösa samfund. Samtidigt konstaterar man att alla konventionsstater enligt artikel 24.3 i konventionen om barnets rättigheter vidtar alla effektiva och lämpliga åtgärder för att undanröja avskaffa metoder som skadar barnets hälsa. Officiella myndighetsmeddelanden till invandrare och asylsökande innehåller information om förutsättningar för omskärelse samt om dess verkningar och potentiella skadeverkningar.

Barnombudsmannen har ansett att ett barns grundläggande och mänskliga rättigheter till fysisk integritet bör skyddas i en lag som inte skulle tillåta omskärelse av pojkar förrän pojken förmår ge sitt eget informerade samtycke till detta. De nordiska barnombudsmännen har utfärdat ett gemensamt uttalande med samma innehåll. Barnombudsmannen anser att skyddet av pojkars fysiska integritet bör vara likvärdigt med flickors.

I ett betänkande från riksdagens lagutskott (LaUB 6/2020 rd) om medborgarinitiativet för att förbjuda könsstympning av flickor (MI 1/2019 rd) tog utskottet ställning även till icke-medicinsk omskärelse av pojkar. Utskottet anser att det också finns regleringsbehov när det gäller omskärelse av pojkar och att dessa behov bör utredas och bedömas närmare. Lagutskottet konstaterade att den personliga integriteten inte enligt grundlagen får kränkas utan laglig grund. Det finns ingen lagstiftning om när icke-medicinsk omskärelse av pojkar är tillåten.

Också i de övriga nordiska länderna har etik och praxis i samband med omskärelse diskuterats. I Sverige är icke-medicinsk omskärelse av pojkar upp till två månaders ålder tillåten om ingreppet görs av läkare eller någon annan person som har specialtillstånd från Socialstyrelsen att utföra omskärelse. Danmark har en motsvarande lag.

LÄKARFÖRBUNDETS SYNSÄTT

Enligt Finlands Läkarförbunds synsätt bör man inte genom lagstiftning främja ingrepp som kräver en läkare eller medicinska ingrepp om inte ingreppen medför hälsofördelar. Ur läkaretikens synvinkel bör utförande av religiösa ritualer inte ingå i en läkares tjänsteuppgifter. Läkarförbundet rekommenderar att läkarna samtalar med föräldrar som begär rituell omskärelse om att avstå från ingreppet eller att skjuta upp det till en tidpunkt då pojken själv är kapabel att besluta om huruvida han vill bli omskuren eller inte. Vid ingreppet måste tillräcklig smärtlindring säkerställas. Icke-medicinsk omskärelse ska inte genomföras med offentliga medel. Läkaren ska alltid ha en tydlig rätt att vägra utföra ingrepp av detta slag om någon försöker ålägga läkaren det.

LÄS MER
Högsta domstolens förhandsavgörande (2008:93). www.kko.fi
Mäkinen E, Isojärvi J, Leipälä J. Kulttuurisista tai uskonnollisista syistä tehdyn poikien ympärileikkauksen terveyshaitat. Institutet för hälsa och välfärd 2013. https://thl.fi/attachments/meka/Nopea_vastaus_Ympärileikkauksen%20haitat.pdf
Poikien ympärileikkauksia koskevaa lainsäädäntötarvetta selvittäneen työryhmän muistio. Social- och hälsovårdsministeriets promemorior 2003:39.
Pälve H. Rituaalinen ympärileikkaus ei ole lääkärin etiikan mukaista. Finlands Läkartidning 2008;63:2763.
Stenman Kristina. Omskärelse av pojkar. En utredning om inhemsk och internationella praxis (Poikien ympärileikkaus. Selvitys kansainvälisistä ja kotimaisista käytännöistä). Social- och hälsovårdsministeriets stenciler 2004:3.
SHM:s anvisning om icke-medicinsk omskärelse av pojkar. STM/242/2015 20.1.2015.
Tiilikainen M (red.). Tyttöjen ja naisten ympärileikkaus Suomessa. Asiantuntijaryhmän suositukset sosiaali- ja terveydenhuollolle. Ihmisoikeusliitto, Kajaani 2004. www.ihmisoikeusliitto.fi
THL. Maahanmuutto ja kulttuurien moninaisuus. Poikien ei-lääketieteellinen ympärileikkaus.